Äntligen hemma!

En vecka har gått sedan vi gled in i vårt nya hem, Barcelonas Port Vell, och vi nyper oss fortfarande i armen varje morgon vi vaknar. När vi tittar upp genom sovrumsfönstret (som skyporten numera är omdöpt till – när man ligger i hamn får man nämligen lov att använda en lite mer hemlik terminologi ombord på båten) ser vi en klarblå himmel och ute i vardagsrummet (sittbrunnstältet) har solen redan värmt tillräckligt mycket för att ge oss en behaglig frukosttemperatur. Hamnen är stilla. Det känns lugnt.

Kontrasten är otroligt stor mot förra veckans strapatser på ett tämligen upprört hav, då vi kämpade för att ta oss från fransk-spanska gränsen till Barcelona innan nästa Tramontana skulle slå till med full kraft igen. För även om det egentligen inte var en särskilt tuff segling så kände vi att det var en kamp mot tiden, och vi var så otroligt sugna på att komma fram.

Och slutligen såg vi silhuetterna av staden. Målet som vi hade haft framför oss i fyra hela månader var plötsligt verklighet. Den sista sjömilen in till hamnen satt vi bara på däck och njöt av synen – medan vår autopilot snällt styrde åt oss.

  1. Linda’s avatar

    Hej!
    Så skönt att ni är framme! Har tänkt mkt på er under veckan! Ni har nästan två månader på er att hitta det perfekta julaftons-tapas-stället!

    När ni hinner undrar vi om ni skulle kunna titta på den lägenhet vi bokat (för att tex se att den verkligen existerar………….)?

    Kram från Linda

Adams förläggare

Collings-Förlag