Vart är bloggen på väg?

Till att börja med vill jag säga att jag egentligen inte vet så mycket om vad som händer i bloggvärlden nu för tiden. Själv tillhör jag nämligen inte dem som läser bloggar. Eller rättare sagt: jag gör det inte längre. Däremot läste jag nästan allt som fanns att läsa skrivet av långseglare innan vi själva gav oss av. Det fanns alltid en browser med en långseglarblogg öppen någonstans på min arbetsdator (det skulle vara intressant att få reda på hur många timmar betald arbetstid jag har lagt på att surfa runt i långseglarvärlden …).

Inspirationen vi fick genom bloggar och böcker blev till byggstenar i våra egna liv, och ledde till att vi idag lever precis som vi drömde att vi skulle göra. En ganska konstig känsla. Hur många kan säga att de lever precis som de alltid drömt om att göra? Jag inser att jag är sällsynt lyckligt lottad och känner ofta att jag måste hålla igen när jag beskriver vår tillvaro. Åtminstone i vissa sammanhang.

Men när drömmen blir till vardag är det inte längre lika lätt att se objektivt på den. Och det är kanske därför den här bloggen kommit av sig lite. Vi skulle säkert kunna fortsätta fylla den med bilder och text i många år till, men det känns som att vi till stor del bara upprepar oss själva hela tiden. Jag har alltid sagt att målet med denna blogg är att inspirera andra människor att förverkliga sina drömmar – precis som de bloggar jag läste förr inspirerade mig. Men om jag ska vara ärlig tror jag att det finns andra bloggar som klarar den uppgiften bättre än vår i dagsläget. Hur man än bär sig åt avtar upptäckarglädjen med tiden, och jag tycker att den ingrediensen är något av det viktigast i en blogg som denna.

Betyder det här då att vi börjar bli mätta på det här livet?
Inte alls. Tvärtom vill vi utveckla det och kanske komplettera det med andra saker vi drömmer om att göra. Till exempel älskar vi båda att åka skidor och funderar på att leka skibums i Alperna några månader, frankofilen i Camilla måste på något sätt näras och därför leker vi också med tanken att hyra en bostad i Paris ett tag. Men naturligtvis kommer Isola alltid att vara vår bas.

En annan sak vi funderar mycket över är hus. Inte för att vi på något sätt saknar att bo i ett, men alla som känner mig vet nog att jag ständigt är på jakt efter intressanta renoveringsobjekt eller ritar hus jag vill bygga. När vi lämnade Sverige satte det punkt för 20 års ständigt renoverande och köpande och säljande av hus och lägenheter. Av någon anledning älskar jag att rita, bygga, planera och inreda bostäder. Antagligen är det inte konstigare än att andra människor är intresserade av fotboll, föder upp hundar eller samlar på frimärken. Under vår resa genom Europa har vi tittat på ganska många bostäder och tomter och faktum är att vi var ganska nära att köpa ett hus i Fornalutx på Mallorca för några år sedan – men kom aldrig riktigt fram till vad vi skulle ha det till, förutom att möjligtvis renovera och hyra ut det … Men efter nästan fyra års letande har vi insett att vi nog trots allt inte ska köpa ett hus i Medelhavet, åtminstone inte så länge vi bor på en båt. Däremot funderar vi på att köpa hus i Sverige! Japp ni läste rätt. Vi har precis kommit tillbaka från en tur till Sverige där vi tittat på mindre hyresfastigheter. Tanken är att kapital mår bättre i hus än på banken och att vi då skulle kunna åka hem ibland och bygga om och fixa lite med det. På så sätt hoppas vi kunna mätta husbehovet men också få en passiv inkomst. Vilket i sin tur skulle kunna innebära att vi inte behöver arbeta lika mycket som vi gör nu, och därmed får tid till att leva riktigt långseglarliv …

Om du trodde at det någonstans i detta långa inlägg skulle finnas ett svar på vad som kommer att hända med bloggen måste jag tyvärr göra dig besviken. Vi lämnar helt enkelt frågan öppen och avvaktar inspiration.

Vi hörs!

P.s. Drömmar är till för att förverkligas. På första plats över vad människor ångrar mest på dödsbädden ligger: Varför de har levt det liv som förväntats – och inte det de drömde om, och på andra plats hamnar frågan om varför de har arbetat så hårt. Däremot verkar ingen ångra att de arbetat hårt på att förverkliga drömmar.

Camillas systers familj förgyllde vår tillvaro i två veckor i somras. Thomas, Alex, Betty och Suss.

Vilket bland annat innebär att man äter en massa god mat.

Och inser att Camilla och hennes systerdotter har en hel del gemensamt

Något jag tror att Johan och jag också har

För kort efter fick vi besök av Johan och Malin, vilket var ruskigt kul det också!

Dessutom hade vi riktigt bra segling hela veckan

Att kasta sig i från sidan av båten i 6,5 knop är väl ingenting om man har seglat till Antarktis i en 33-fotare …

Därefter lämnade vi vår båt under guardiennage på en boj i Vlicho och tog bilfärjan till Ancona i Italien.

Varpå vi körde direkt till den bedårande lilla alpbyn Andonno i Italienska Alpi Marittimi för att (än en gång) titta på ett hus …

Ett fantastiskt område som vi gärna skulle vilja spendera vintrarna i

Naturligtvis tog vår sällsynt pålitliga familjebuss oss dit utan problem

Därefter följde 170 mil lika oproblematisk hemresa, visningar hos mäklare (men det får ni inte se än) och ett kringflackande liv som inneboende hos min systers familj, Camillas systers familj, vänner och mina föräldrar. Ovan mina föräldrars gästhus i Blekinges skärgård.

Där vi blev bortskämda med räkor på klipporna

Och gott vin som inte smakade det minsta grekiskt

Dessutom lyckades vi pricka in Carl-Johan- och kantarellsäsongen 

Fick fint besök till morgonkaffet

Och fina sensommarvandringar på ön

Det här känns inte det minsta grekiskt 

Vi flög tillbaka från Arlanda och hann med ett besök hos Jonas och Emelie

Och fick se sensommarens sista dagar i Stockholm

  1. Svend Erik Madsen’s avatar

    Pas på ikke at realisere alle drømme, – for så er der ikke mere noget at stræbe efter.

    Tak for blokkene og fortsat god tur.
    Venlig hilsen
    Svend Erik Madsen
    ELISE III
    Korsør – DK

  2. Adam’s avatar

    Hej Svend,

    Tack så mycket!
    Du har helt rätt – problemet är bara att jag brukar hitta på nya drömmar så fort jag har förverkligat en …
    Får vi se er i Medelhavet någon gång i framtiden?

  3. Svend Erik Madsen’s avatar

    Hi Camilla og Adam.
    Undskyld min langsommeligehed med at svare på, om vi måtte ses i Middelhavet engang. Svaret er, at jeg nok ikke ser mulighed for igen at forsøge at sejle langt, og jeg må vel hellere fortælle, at årsagen er, at jeg har mistet min rutinerede førstestyrmand, Birgit, som I mødte på de tyske kanaler i Mölln i 2010. Birgit klarede ikke en kræftsygdom for to og et halvt år siden.
    Jeg har beholdt vores Malø 106 og nu – med en bovpropel og endnu højere alder – klarer jeg mig rundt her i de hjemlige farvande 2 – 3 måneder hver sommer. – Og så læser jeg fortsat med usvækket interesse om jeres oplevelser og observationer i Middelhavet. Tak for det og god vind.
    Svend Erik Madsen

  4. Adam’s avatar

    Hej Svend,

    Både jag och Camilla fick en tår i ögonvrån när vi läste din kommentar. Även om vi inte hann träffas så många gånger betydde det mycket att ha två vänliga själar i närheten när vi gjorde våra första nervösa sjömil genom Europas kanaler. Jag kan inte föreställa mig hur det är att mista sin livskamrat eller hur man gör för att komma tillbaka till vardagen efteråt – men jag kan tänka mig att båten och havet kan distrahera lite.

    Men det är kul att höra att du använder Malön så flitigt. Jag är ganska säker på att du seglar fler sjömil än vi gör om somrarna.

    Keep sailing!

    Adam och Camilla

Adams förläggare

Collings-Förlag

Warning: Creating default object from empty value in /storage/content/16/149216/yachtisola.com/public_html/wordpress/wp-content/themes/tarski/sidebar.php on line 4