Be careful what you wish for

Efter att stormen bedarrat. Önskar att jag kunnat visa bilder på själva ovädret som lägrade sig över Vassiliki i går, men det kändes inte så aktuellt att plocka fram kameran i det piskande regnet och de 60-knopiga vindbyarna.

Jag borde ju ha lärt mig vid det här laget. Man ska aldrig klaga på att det inte blåser. I vanliga fall är jag inte en särskilt vidskeplig person och tror varken på ödet eller att det finns en viss världsordning som måste följas – jag lever mer efter filosofin att goda saker kommer till den som gör gott och så vidare – men när det gäller havet känner jag ofta att jag måste vara lite försiktig och vakta min tunga. Nästan som om det bara väntar på en chans att visa vad det går för, och om jag utmanar det … ja, då vet man aldrig vad som kan hända. Kanske inte världens bästa inställning om man bor på en segelbåt och befinner sig i detta element dygnet runt, och jag jobbar verkligen på att bli lite mer avslappnad i mitt förhållande till vatten och vind. Än så länge lever vi i ett slags älska-hata-relation (som lyckligtvis domineras av älska-delen, annars vore det ju faktiskt ganska korkat att bo på en båt) men jag hoppas att vi kan fortsätta att jobba på vårt förhållande. Vi har det ju så bra när solen skiner och alla håller sig lugna.