Hej! Minns ni mig?
Det var länge sen, jag vet. Sist vi sågs var nog nån gång i februari när jag satt på ett café och spelade en låt för er – det var fredag då också om jag inte minns fel. Efter det har jag inte så bra koll på vad som har hänt omkring mig, varken i Lefkas stad, i marinan eller ens i båten om jag ska vara ärlig. Jag tror att våren började lite smått i mars och att det var ganska varmt och skönt ett tag, sen kom april med snålblåst och åskväder och alldeles för mycket regn. Och sen plötsligt la jag märke till att en massa nya saker hade dykt upp i båten, både inomhus och utomhus. ”Kolla, Adam, vi har fått en jättesnygg lazybag i samma färg som biminin! Och ett nytt kuttersegel! Och nytt UV-skydd på genuan! Och har du sett, det är nån som har slipat rent och rostskyddat och spacklat igen varenda liten rostfläck på däck! Och installerat en ny varmvattenberedare! Och byggt om vår stora wet-locker till ett fiffigt förvaringsrum! Och gjort tusen andra små saker! När hände allt det här?”
Man kan bli lite världsfrånvänd av det här fantastiska jobbet jag har. Nej, världsfrånvänd är nog inte rätt ord – världen kommer nära, det är närmiljön som kan kännas lite diffus ibland. Under året som gått har jag genom mina översättningar befunnit mig omväxlande i Karibien och runt Nordpolen, och nu de senaste månaderna i USA och Hongkong på ett väldigt spännande och ansvarsfullt uppdrag. Men nu är uppdraget slutfört och jag tänkte att jag skulle bli lite mer närvarande i den här världen som jag faktiskt lever i. (Själva bokprojektet är så stort och dramatiskt att det förtjänar ett eget blogginlägg, så det återkommer jag till).
En liten teaser. Det här är första gången jag har arbetat med hemligstämplat material. Mycket spännande.
Men i går var det 1 maj och därmed sista dagen för vårt vinterboende i Lefkas Marina, så efter några sista smått panikslagna timmar där vi i princip hade lyckats förvandla båten till ett mobilt hem sa vi tack och adjö och kastade loss. Och andades ut. Solen sken och vi gled i väg med känslan av att världen ligger öppen och att vi kan välja att segla precis vart vi vill … Nu gick vi förvisso bara för motor ut genom inloppet till marinan och tog några svängar innan vi kastade ankaret i den lilla hamnbassängen mellan marinan och Lefkas stadskaj. Men det spelar ingen roll, förtöjningarna är kapade och sommarsäsongen har börjat. Och fortsättningen på resan.
Säsongens första ankring måste firas. Franskt bubbel och popcorn funkade utmärkt.
Inte så långt från vår vinterplats men ändå en helt ny vy. Den duger gott till att börja med.
Senaste Kommentarer