Augusti

Vi försöker hänga med i vad som händer där hemma. I början av vår resa läste vi nyheter på nätet varje dag, men med tiden har vi fått en lite mer avslappnad inställning till det ständiga nyhetsflödet. När man inte längre har en lokal förankring tappar de lokala nyheterna snabbt sitt värde. Jag brukar försöka bättra på min nutidsorienterade allmänbildning ett par gånger i veckan och har ett par favoritsidor som jag då besöker.

För ett tag sedan dök det upp en annons på några av dessa sidor (från en känd biltillverkare), som fick mig att börja tänka. Budskapet var: Drömmer du om en ny bil? Min första reaktion var – inte finns det väl någon som drömmer om en ny bil? Jag tänkte att om man nu går runt och drömmer om saker och ting, visst har man väl då större drömmar än om en ny bil? Men sedan slog det mig att jag själv en gång i tiden gick och drömde om diverse 4-hjulingar. Personligen var jag aldrig lockad av nya massproducerade bilar som vem som helst kan köpa, bara man har lite pengar över eller kan tänka sig att låta banken äga den. Jag drömde om engelska, italienska och tyska klassiker med sensuella former och karaktäristiskt motorljud.

Men likväl drömde jag om en bil. Var det så att mitt liv på den tiden var så fulländat att det enda som fanns kvar att drömma om var ett nytt transportmedel? I dag ter sig min dåvarande bildröm helt obegriplig. Egentligen visste jag ju att det jag helst av allt ville ha var ett annat sorts liv – men att ändra sitt liv är betydligt svårare än att köpa en ny bil.

Till dig som läser den här bloggen, och kanske drömmer om att själv ge dig iväg en dag, vill jag här passa på att komma med en liten varning: Var beredd på att du kommer att förändras. Dina tidigare prioriteringar kommer att ställas på ända och du blir dig kanske aldrig lik igen. Du kommer att sluta jämföra dig med dina grannar och du kommer också med tiden att sluta tänka på dig själv som någon som tillhör en viss yrkesgrupp (och att din identitet skulle ha någonting att göra med dit val av yrke). I grund och botten kommer du att bli ett hot mot vårt moderna samhälle. För hur skulle världen egentligen se ut om vi alla trappade ner ordentligt på vår konsumtion och slutade att jämföra oss med människor i vår omgivning?

New England. Smaka på det. Varenda svensk vet hur New England ser ut – det har nämligen Gant lärt oss. I Gants New England är alla vackra och begåvade – vackra för att de alla på något sätt är släkt med familjen Kennedy och begåvade för att de alla har en utbildning från ett anrikt amerikanskt universitet. De har också alla vackra vitmålade trävillor belägna på klassisk mark och smäckra segelbåtar av kravelbyggd mahogny. Inredningsstilen i New England bygger i grund och botten på vitmålade panelväggar, möbler som är lika vitmålade eller tillverkade av mahogny och textilier som alla ser ut att vara utklippta ur stjärnbaneret. I New England finns inga inskränkta republikanska vapenlobbyister eller religiösa extremister som tycker att abort bör bestraffas med elektriska stolen. Nej, i New England är man lite modernare och lite mer europeisk. Lite mer som engelsmän fast snyggare.

Att vi svenskar vet precis hur New England ser ut är som sagt till stor del varumärket Gants förtjänst. Och inget kan väl vara mer amerikanskt än Gant?

Nåväl, Camilla och jag har bestämt oss för att bli lite mer nyengelska, och steg ett i denna förvandling är att klä om våra gammalengelska mörka träskott med vit panel. Omvandlingen började egentligen med att vi rensade skotten på alla prylar som skruvats upp där genom åren. Av någon obegriplig anledning var dessa ytor belamrade med små lådor, hyllor, mugghållare, hållare till kikare, pennor och köksprylar, klockor, barometrar, skyltar och sist men inte minst: en hiskelig tavla, uppsatt lite på måfå. Mellan alla dessa prylar såg det ut som att ovanstående republikan hade övat prickskytte, det var nämligen övergivna skruvhål var man än tittade. När vi väl rensat väggarna passade vi på att såga bort två väggstumpar som satt på var sida om trappan. Den enda uppgift de hade (så vitt vi vet) var att bidra med ännu mer yta som man kunde skruva upp prylar på. Därefter spacklade vi igen alla skruvhål, fräste in elkablar och klädde väggarna med panelliknande träribbor. Eftersom vi befinner oss långt från New England är det svårt att få tag på rätt sorts träpanel och därför fick vi improvisera lite. Vår panel är utsågad ur 4 mm tjock marinplywood, därefter har vi rundat till alla kanter med en handöverfräs, målat och limmat fast ribborna med 5 millimeters mellanrum.

För att återknyta till inledningen ovan bör jag kanske nämna att Gants framgångar helt och hållet är tre svenska entreprenörers förtjänst. Det var nämligen de som ägde rättigheterna till varumärket i hela världen (förutom USA) i många år och gav varumärket den profil det har i dag.

Nu försvinner inte längre dörrar och trappa i ett brunt gytter 

Någon som har en amerikansk flagga över som vi kan klä våra kuddar med?

Visst läser väl alla i New England John Irving?

Old England

Baksidan av den här väggstumpen var full av små hyllor och lådor

Old England akteröver (efter att väggstumpen ovan sågats av)

Kommer ni ihåg den här bilden?

Alla ribbor spikades fast till en början. Därefter tog vi av dem, limmade, slog i spiken i sina gamla hål och drog ut dem så fort limmet torkat.

Här har jag fräst in elkablar i skottet med hjälp av min multikutter.