Grekland

You are currently browsing the archive for the Grekland category.

Jag gillar att vara oberoende. Faktum är att känslan av att vara oberoende är nog det jag tycker allra bäst om i vår flytande tillvaro. Om något eller någon stör oss flyttar vi bara till en annan plats. Inga sura lappar i tvättstugan eller grannar som lagar hundmatsdoftande middagar … Som ett led i min jakt på en så oberoende tillvaro som möjligt har jag den här gången tagit i ordentligt på den elproducerande fronten. På taket till vårt nya doghouse sitter det numera tre stycken 80 W solpaneler och mellan vindgeneratorn och radarn två stycken med samma kapacitet. Allt som allt 400 W som levererar upp till 25 Ah till batterierna mitt på dagen. Men det är sällan de får visa vad de går för. Vanligtvis visar vår batterimätare att vi gjort av med ca 30 – 35 Ah (vilket är 7 – 9% av vår totala batterikapacitet) under dygnets mörka timmar. Men så fort solen går upp börjar elproduktionen och resultatet är att batterierna är toppladdade runt lunch. D.v.s. när panelerna laddar som bäst är batterierna redan fulla.

Varför då detta överflöd av solpaneler kan man undra? Till att börja med är solpaneler i dag nästan löjligt billiga. Sedan Kina tog över i princip all världens produktion ligger priset per watt en bra bit under en Euro (100 w kostar under 100 €). När vi för några år sedan utrustade vår förra båt betalade vi ca åtta Euro per watt … Om du tänker investera i solenergi till din båt – köp för allt i världen inte panelerna i en marinbutik! Solpaneler köper du på ebay, eller som vi gjorde genom ett europeiskt företag som importerar från Kina (ta en titt på Solartronics hemsida t.ex.). Kvaliteten på våra nya billiga ser ut att vara exakt den samma som på våra gamla dyra. Låt dig inte heller luras av en säljare i en marinbutik som säger att deras paneler är speciellt framtagna för marin miljö. Alla paneler är i princip identiska i dag.

Problemet med segelbåtar är att det finns mängder med prylar som förr eller senare kommer att skugga en eller ett par av panelerna. Men om man har delat upp sin solcellsbank i flera parallellkopplade enheter kan man alltid vara säker på att åtminstone ett par av dem levererar el. Ett annat problem är att elproduktionen sjunker rejält på vintern (när solen står lägre) och vi vill även vara säkra på att ha gott om el om vi i framtiden skulle befinna oss i en del av världen med färre soltimmar. Så fort vi har installerar vår Spectra watermaker (som gör 52 liter per timme) vet vi dessutom att elförbrukningen kommer att öka med 6 Ah. Fortfarande gott mått med andra ord.

Vår erfarenhet av att rikta panelerna mot solen är att de då såklart levererar mer – men i praktiken funkar det inte. Långseglare ankrar i princip alltid och om du riktar panelerna mot solen kan du vara säker på att vinden snart ändrat riktning, och plötsligt är panelerna i stället riktade från solen med nästan ingen elproduktion som följd. Dessutom är de riktbara upphängningarna oftast dyrare än själva panelerna.

Enhet nummer två i vår produktion av förnyelsebar el är vingeneratorn. Vår båt var redan rustad med en nästan ny D400 från Eclectic Energy, vilket lär vara en av de bästa som går att köpa. Möjligen är det här något som behövs om man befinner sig på ett ställe där solen aldrig lyser och det ständigt blåser stormvindar – men annars är det mest slöseri med pengar. Själva generatorn och den vibrationsdämpade stolpen den sitter på kostar ungefär åtta gånger så mycket som solpanelerna – men står för mindre än en åttondel av elproduktionen … Den får sitta kvar och snurra, men den dagen den slutar att fungera kommer den knappast att vara saknad.

400 watt solceller. Ca 25 Ah till en kostnad av 380 €.

235 watt vingenerator (utlovat vid 11 m/s). I verkligheten ger den bara ett par Ah till en kostnad av drygt 3 000 € (inklusive stolpe).


Graham, 94 år

I dag är det exakt en månad sen vi lämnade Margarona Boatyard, och varken jag eller Adam har saknat varvet en enda gång sedan dess. Men det finns faktiskt något vi saknar därifrån och det är vännerna vi fick – de få själar som liksom vi bodde i sina båtar under hela hösten, vintern och våren. Särskilt en av dem kan jag sakna ganska mycket ibland. Den raraste, klokaste och finurligaste man jag mött, full av livsglädje och med en åsikt om allt som händer i världen, från stort till smått. Och så sätter det förstås lite extra guldkant på tillvaron att varje morgon mötas av ett glatt ”Good morning, my darling! You are looking very lovely today.”

Vad spelar väl en liten ålderskillnad på femtio år för roll? Kompisar kan man vara ändå.

Det är långsamma steg som gäller nu

Här var det lätt att stanna kvar … Sivota är en precis lagom stor, avslappnad och lite så där sömnigt turistig by, med sympatiska familjerestauranger längs kajen, fiskargubbar och gummor som rensar nät, små ”super markets” överallt där man hittar det mesta man behöver – och expediten inte sällan är en 10-årig flicka (med mormor eller farmor som övervakar på en stol bredvid) – men även sköna och loungiga caféer i gamla stenhus, som funkar utmärkt som kontor när det blir för varmt att sitta och jobba i båten. Nu ligger dagstemperaturen runt 35 grader och mellan klockan tre på eftermiddagen och åtta på kvällen är det i princip omöjligt att göra något produktivt. Så jag brukar ta ett arbetspass på förmiddagen, fram till två ungefär och sen nästa från åtta till tolv på kvällen. Då är det svalt och skönt, och så känns det som om jag på något magiskt vis får en nästan helt ledig dag däremellan. Då kan man bland annat …

ta en kvällstur runt viken …

och tänka att jag också borde ha tagit med badkläder,

bli omkörd av byns coolaste farbror,

titta lite på utsikten och tänka att i morgon får vi nog segla vidare.

Adam tittade på båtar (eller så tittade han bara på en särskild och fick en massa nya smarta idéer)

Fast bäst var i alla fall den här idén! Vilken tur att jag hade packat picknickfilt och korkskruv i väskan.

« Older entries § Newer entries »

Adams förläggare

Collings-Förlag