April

You are currently browsing the archive for the April category.

Hur stor är den perfekta långseglar/bobåten? Enligt Jimmy Cornell (en av världens mest erfarne långseglare, grundaren av ARC-rallyt och författaren till en mängd långseglarböcker) ligger den perfekta längden på mellan 35 och 42 fot. I detta väger han in allt från säkerhet, komfort, storlek på stuvutrymme, möjlighet att hantera båten med liten besättning, mängden underhåll och en del andra faktorer. Men det som framförallt är avgörande för båtval är något helt annat – nämligen ekonomi. Visst träffar man på långseglare med näst intill obegränsad ekonomi men överlag är långseglare några mästare på att hålla i pengarna. Ekvationen är ganska enkel: ju längre de räcker – desto längre kan man vara ute.

När vi gav oss av hade vi vid flera tillfällen övervägt att byta upp oss några fot, men det stupade alltid på vi tyckte lite för mycket om vår lilla båt för att kunna skiljas från henne. Någon gång i framtiden kommer vi säkert göra slag i saken och med tiden har en lista med för oss viktiga punkter börjat antecknas. Till att börja med ska nästa båt under inga omständigheter vara över 12 meter lång. Om man passerar denna magiska gräns blir hamnavgifterna här i Medelhavet vanligtvis dubbelt så höga. Här på bryggan pratas det mycket om hur den perfekta båten på precis under 12 meter bör se ut.

När vi för några månader sedan såg att en av hamnens vackraste båtar var till salu blev vi nyfikna. Att hon dessutom var i mycket gott skick, utrustad till tänderna, bara 11 år gammal och precis under 12 meter gjorde inte saken sämre. Ägaren var en mycket sympatisk gentleman som lagt många timmar på att förfina sin båt. Båten, en engelsk Victoria 38, har bara tillverkats i ett fåtal exemplar. Innerutrymmena kan inte tävla med ny massproducerad båts men kvalitén var på topp och när man ser alla charterbåtarna som mest påminner om uppjästa degar där de ligger på grannplatserna är valet enkelt. En Victoria 38 kommer att vara lika vacker om 10 eller 30 år och ägaren kommer alltid att få uppskattande kommentarer. Jag hjälpte doktor Georg att segla hem sin klenod efter att hon fått en rengöring och lite ny bottenfärg borta i grannhamnen. Kvällen efter blev Camilla och jag inbjudna på katalanska delikatesser i sittbrunnen – mycket trevligt och gott!

Vi får väl fundera lite …

P.S. Vår Isola är ju inte så dum heller.

Ömsom dimma

Ömsom sol

Även sittbrunnen funkade bra

Och maten som serverades i den

I fjärran hägrar nya hamnar

När våren kommer händer det saker. Träd blir gröna, djur vaknar ur sina iden och äventyrslystna fåglar söker sig till nya trakter. Även ibland långseglare hägrar nya destintioner. Var ska vi spendera nästa vinter? I vilket land är temperaturen mest behaglig, maten godast och människorna trevligast?

Några av grannarna på bryggan har redan sagt farväl till tryggheten här i hamnen och stävar mot nya tillfälliga hem. Våra svenska grannar Tord och Monika lämnade Port Vell för snart en vecka sedan på jakt efter den perfekta vinterplatsen. Målet är inställt på att nå de kanariska öarna innan hösten.

Tack för att ni har förgyllt vår vistelse här i vinter, bytt böcker och filmer med oss, haft långa diskussioner om vad som gör livet värt att leva, bjudit oss på mat, dryck och hemlagad senap och dessutom varit väldigt trevliga båtgrannar! Jag är säker på att vi ses igen i en hamn någonstans där solen värmer och vattnet är turkost.

Lycka till på resan!

Låtsasfransyskor

Iain och Annie, ännu ett par som bara några minuter efter att vi träffats kändes som gamla goda vänner! Vi sprang på varandra här i hamnen i höstas och insåg snabbt att vi hade väldigt mycket gemensamt – ingen av oss är några riktiga äventyrare men vi kommer inte heller att behöva ångra att vi aldrig förverkligade våra drömmar i framtiden, snarare tvärtom.

Tio år innan jag och Camilla kastade loss lämnade våra skotsk-engelsk-irländska vänner Glasgow och tog kanalvägen genom Europa med sin båt. När de kom fram till Medelhavet hade de redan hunnit med att köpa ett fantastiskt hus med en svårslagen utsikt från den franska delen av Pyrenéerna … Till vår stora glädje blev vi sist vi sågs tillfrågade om vi ville spendera en weekend där – gissa om vi nappade på deras erbjudande?

Tyvärr var Iain upptagen med att transportera en oljeplattform över Indiska oceanen så vi fick hålla tillgodo med världens trevligaste Annie. I Figueres (Salvador Dalis hemstad) som ligger två timmars tågresa härifrån blev vi upphämtade av henne och 40 minuter senare hade vi passerat gränsen till Frankrike i hennes Land Rover. Två kilometer från gränsen drabbades vi av en deja vu–känsla: precis som i somras när vi hälsade på Sylvie och Benoît på deras tryffelfarm i Provence inkvarterade vi oss i ett hus med milsvid utsikt över en fransk dal och snöklädda bergstoppar. (När man befinner sig i en miljö som den här känns TV som en helt obegriplig uppfinning.)

Vi hann med marknadsbesök, vingårdsbesök (mer om detta längre fram), några restaurangbesök, ett besök i Colliure, sena kvällar där vingårdsvinet avsmakades och en del fönstershoppande hos de lokala mäklarna (vi blev lite inspirerade).

Tack för en höjdarhelg Annie! Vi ses snart igen, dessutom hoppas vi på några gemensamma naturhamnsankringar på Balearerna i sommar.

Land Rover i bergen

På väg upp till huset

Man blir trött av att resa!

Cremant – minst lika gott som Cava

Marknadsfynd 1

Marknadsfynd 2

Marknadsfynd 3

Katalanska mackor …

… på excentrisk restaurang.

Colliure – nu ska det plåtas!

Naturligtvis måste man äta crêpes i Frankrike!


Newer entries »

Adams förläggare

Collings-Förlag