Camillas inlägg

När jag var fem år reste jag tillsammans med min familj (förutom min lillebror som inte var född än) på min allra första utlandssemester. En riktig utlandssemester med flygplansmat och egen liten resväska, hotellrum med stengolv och balkong och turistmarknader med den ena oemotståndliga souveniren efter den andra. En liten grön mockaväska med fransar och de obligatoriska kastanjetterna var några av de skatter som följde med från Spanien, men mest av allt minns jag de tusentals snäckor som jag och min syster plockade på stranden, varje dag. En hel skokartong fick vi med oss hem.

För några helger sen gjorde Adam och jag en liten utflykt till mitt semesterminne. Turistorten La Manga ligger bara ett par mil härifrån, och jag var väldigt nyfiken på om jag skulle känna igen något. Vi vandrade omkring bland de mestadels förfallna lägenhetskomplexen och igenbommade restaurangerna – kanske lever det upp framåt sommaren, men just nu kändes det mest deprimerande. För att pigga upp oss tog vi en promenad längs stranden, som åtminstone fortfarande var lång och vit, och plötsligt såg jag något jag kände igen! Snäckorna såg exakt likadana ut som de gjorde 1974 …

Adam vänder blicken mot La Mangas bästa sida

Varför inte en släng av båda?

Lite fredagsdekadens i form av italienskt eftermiddagsbubbel i solskenet kanske uppväger förfallet i resten av båten … Inget nytt under solen i Casa Isola, här lyser flitens lampa från morgon till kväll. Våra båtgrannar skakar på huvudet när de går förbi och tittar medlidsamt på oss. Om de bara visste hur bra vi har det. Glad fredag till alla därute!