Camillas inlägg

Nu vet jag äntligen vad den där rostfria stolpen mitt i båten är till för

Innan man ger sig av på en långresa, alternativt lämnar hamnen efter en lång vintervila, brukar man ge sig ut på en så kallad shakedown – en liten testseglats för att kolla så att allt fungerar, att man kommer ihåg var allt sitter och vad alla skot och tampar egentligen gör och att båten är redo för de stora haven.

Eftersom vi tänker tillbringa vintern i vår båt på landbacken är detta förstås inte särskilt aktuellt än på ett tag. Men varför inte köra en alternativ shakedown, för att kolla så att båten står stabilt mellan stöttorna?

Ganska ofrivilligt var det just vad vi gjorde i går eftermiddag. Både Adam och jag var inne i båten när det plötsligt kändes som om en gigantisk hand tog tag i skrovet och skakade om allt vad den kunde, i uppskattningsvis 30 (väldigt långa) sekunder. När vi vågade sticka upp våra huvuden i sittbrunnen och se oss omkring, såg allt ut som vanligt. Dimitri, varvsägaren, kikade ut från kontoret och frågade om vi var okej? Bara en liten jordbävning, upplyste han oss. Det händer ibland. Så nu vet vi hur det känns att vara mitt i epicentrum av ett jordskalv med en styrka av 4,9 på Richterskalan, vilket rapporterades på kvällens lokala nyheter.

Och vi som trodde att vi redan hade testat båtens stabilitet. Förra måndagen upplevde vi ett väder som nog faktiskt kan mäta sig med ”Orkanen på Rhen”, om någon kommer ihåg den … Från blå himmel till svart på sekunder, skyfall, blixtar som slog ner överallt runtomkring oss och en vindstyrka som enligt rapport uppmättes till 88 knop (ca 44 m/s). Men vår nya båt tog även det med ro och vibrerade knappt ens. Så nu känner vi oss ganska säkra på att hon står stabilt.

Våra grannar här på varvet låg för ankar i blåsvädret och fick en knockdown (när masten rör vid vattenytan) med sin Finnsailor, utan att ens ha seglen uppe! Bara som en jämförelse.

Annars är det ganska lugnt här.

En söndagstradition man kan drömma lite om ibland … får nog börja träna på att göra min egen sushi

Nu när vi har bestämt oss för att stanna kvar här i Preveza (som för övrigt är en ganska fantastisk stad, ni ska snart få se!) över vintern, så gör vi som vi brukar – letar upp små pärlor i närheten av vår bostad och skapar rutiner som gör att man känner sig hemma. Adam har börjat hitta de lokala hantverkarleverantörerna och själv har jag provsuttit ett och annat café för att hitta det ultimata högkvarteret för höstens översättningsuppdrag. Visserligen brukar sittbrunnen fungera bra som kontor, men jag misstänker att det kommer att hamras och sågas en hel del där under de kommande månaderna, så då är det bra att ha en flyktväg redo …

En annan liten juvel vi har hittat är stället vi besökte för några veckor sedan, Monolithic Beach. Ett par kilometer från vårt varv ligger den här utmärkta stranden där man i utbyte mot att man köper en frappé i baren får fri tillgång till solstolarna med eget palmparasoll, en loungehörna, skön musik och väldigt avslappnad stämning. Och en badtemperatur på ca 24 grader. Det är vår söndagstradition.

Henne känner jag igen …

Aha, det måste vara söndag idag 

Det börjar märkas att sommarsäsongen är över 

Lugnt och skönt, och en söndagsutsikt som heter duga