Borde kanske ha varnat känsliga läsare innan jag smällde den här stackars bläckfisken rakt i ansiktet på er … men jag kunde inte låta bli att visa den.
Precis nedanför vår båt finns det en liten tom plats, och det är vi väldigt glada för. Framförallt för att vi slipper titta rakt in i någon annans hem (om det nu skulle råka bo någon i båten, vilket inte är särskilt troligt. Vi har förstått att vi räknas som lite udda som helt frivilligt har valt att bo i vår båt hela vintern här på varvet, när man kan hyra en fin lägenhet inne i stan), men också för att det nästan känns som att vi har en egen strandtomt. Men i alla fall, vår lilla strandtomt är även ett populärt tillhåll för fiskargubbar (inga gummor) i alla åldrar. Oftast sitter de bara där och metar lite förstrött och det verkar inte vara själva resultatet av fiskandet som är grejen. Än så länge har jag aldrig sett någon dra upp någonting – fram tills i går.
Vad gör han egentligen? Tvättar strumpor?
Mannen som länge stått barbent bland stenarna med en liten nylonrulle i handen var plötsligt fullt upptagen med att banka och skölja, banka och skölja något stort och skummande. Vad var det för något?
Bläckfisksbankning
Stolt och glad visade han upp sin fångst och jag fick gärna fotografera den. Man skulle banka den rejält förstod jag, då blev den mör och fin. Ville jag kanske köpa den? Det var lockande, dels för att både Adam och jag verkligen gillar bläckfisk och dels för att han såg så förhoppningsfull ut. Men jag sansade mig. Den var nog lite i största laget. I stället bad jag honom att knacka på om han fick något lite mer lätthanterligt på kroken. Kanske förstod han, kanske inte.
Vad gör man med en sån här bjässe? Slänger den i grytan med en näve örter och lite vitlök?
Senaste Kommentarer