Camillas inlägg

Men hallå, kan man få kamma sig först kanske?

Adam är uppe med tuppen och bygger vidare på sitt senaste projekt – eftersom jag sa att det inte skulle bli fler inomhusbilder hittade han snabbt på något han kunde bygga utomhus … Nej, faktum är att det här senaste lilla bygget är något vi började planera redan innan vi hade köpt båten, och vi har bara väntat på att vädret skulle stabiliseras innan det kunde påbörjas. Men mer än så säger jag inte: jag vill inte ta ifrån Adam nöjet att få berätta vad det ska bli av det när det är klart. Men jag kan lova att det kommer att bli fint! Glad fredag på er alla!

Titta, det är ju en segelbåt!

Nu tycker jag att det får vara nog med inomhusbilder på ett tag, eller vad säger ni? För några dagar sen stängde och låste jag lådan med halsdukar, mössor, vantar och strumpor. Och om man vågar tro på väderprognosen så behöver vi kanske inte öppna den igen förrän om sisådär en 7-8 månader. Gärna för mig. De senaste dagarna har solen lyst på oss från morgon till kväll, och dagstemperaturen legat mellan 15 och 20 grader. Snabbare än vi hann blinka var den långa vintern som bortblåst (bokstavligt talat) av de varma sydliga vindarna. Och i morse cyklade jag till bageriet i shorts.

Storseglet på väg upp. Det låter som det ska, ser rent och fint ut och känns kraftigt och krispigt mellan fingrarna – skönt. Än så länge har vi nämligen bara sett den stora segelgarderoben nerpackad i diverse segelsäckar … Vi tänker på den här båten som en stor påse ”Bertie Botts bönor i blandade smaker” – hoppas på främst glada överraskningar men är beredda på både snigelslem och sura fisar.

Vardagslyx: lagrade travare på utvändig skena som glider som en smörkniv i solvarmt Bregott.

Dum-di-dum … skönt att vara utomhus

Här lyser flitens lampa

När man ser den här bilden skulle man kanske kunna tro att vår båt är en väldigt lugn och harmonisk miljö att sitta och jobba i – och det är den verkligen, ibland. Men inte just nu. Vad bilden inte visar är det inferno av verktyg, brädhögar, avslitna teaklister, spån, flisor, halva väggstumpar och tjutande och vinande såg-, slip- och borrmaskiner som omger mig. Om jag inte visste bättre skulle jag nästan tro att Adam hade tappat förståndet helt och hållet och försöker slå vår båt i spillror. Men jag avvaktar med tillförsikt och försöker stänga öron och ögon för allt som händer runtomkring. Just nu har jag helt enkelt för mycket jobb för att låta mig distraheras – hur spännande och lockande det än är att följa det som händer bakom min rygg.

Vad är det han gör egentligen? Vad ska det bli? Vi får väl se …