Adams inlägg

På allmän begäran (eller om det kanske var på min systerson Axels …) kommer här några rader om den märkligaste hiss jag någonsin har åkt i.

I alla slussar vi har tagit oss igenom åker man antingen upp eller ner i takt med att vattnet i slusskammaren långsamt fylls på. Men det finns en (eller rättare sagt två) som skiljer sig ifrån mängden: slussarna i Schiffshebewerk Lünenburg på Elbe-Seitenkanal.

Tysk ingenjörskonst har försett världen med en märklig bastard som är ett mellanting mellan en sluss och en gigantisk hiss. I något som påminner om ett jättebadkar med måtten 12×100 meter fick vi och vår lilla segelbåt känna på hur det är att på bara några minuter susa 38 meter upp i luften, utan en enda krusning på vattenytan. Tillsammans med en liten turistbåt gled vi in i badkaret, förtöjde i knaparna längs sidan och bevittnade hur kanalen vi nyss hade gått på försvann under oss i ett huj. Den högsta och garanterat enklaste slussen hitintills!

Den enorma betongkatedralen som omgav oss såg ut som något klippt och skuret ur en gammal James Bond-film. I högtalarna som omgav oss ekade tyska röster mellan väggarna och någonstans bakom kontrolltornets tonade rutor tyckte jag mig ana en man, sittandes i en elegant designad 60-talsfåtölj, med en vit långhårig katt i knäet.

För några dagar sedan upprepades känslan av att vi befann oss i en Bondfilm. I den nästan löjligt fina staden Maastricht i södra Holland upptäckte vi en gratisparkering mitt i centrum. Piren var fullbelagd men en välklädd man ombord på något som såg ut som Disco Volante (skurkens hightechbåt i Åskbollen) erbjöd oss att lägga till utanpå dem.

Tyvärr blev vi aldrig inbjudna på Martinis och roulette men jag lyckades ta en spionbild …

En av de bästa sakerna med segling är alla trevliga människor man träffar i hamnar. När vi besökte Öppet Varv på Orust 2008 blev vi invinkade i hamnen av ett tyskt par med en likadan båt som vår. Paret, som heter Michael och Sabine, blev snabbt våra vänner och vi spenderade ett par dagar tillsammans i Ellös hamn och på mässan.
Sedan dess har vi haft kontakt på mailen och eftersom vi just nu är i slutet av Dortmund–Ems–kanalen som är väldigt nära deras hem i Bochum bestämde vi träff. I fredags lade vi till i Yacht Club Dortmund–Ems och våra tyska vänner kom och mötte oss. Vi packade det mest nödvändiga och snart därefter bar det iväg i bil till Bochum. I tre dagar (och en stor del av nätterna) blev vi bortskämda av Michael och Sabine som tog emot oss som om vi vore kungar. Ruhrområdet är kulturhuvudstad i Europa 2010 och alla våra fördomar om Tysklands industriella centrum ställdes på ända! Området de bor i består av stora sekelskiftesvillor inbäddade i frodig grönska.

I deras takvåning serverades det årgångsviner på terrassen, vi grillade, fick träffa deras vänner, såg Tyskland ta brons i fotbolls-VM och åt lyxiga frukostar i timtal. På dagarna bekantade vi oss med staden och hela tiden gjorde vi stopp på deras favoritkrogar, glassbarer och caféer.

Camilla och jag blev tilldelade det nyrenoverade tornrummet med utsikt över stora delar av staden och känslan av att vi befann oss på ett 5-stjärnigt hotell med helpension var påtaglig. Vielen dank, Michael und Sabine! Nu ser vi fram emot att ni kommer och besöker oss i Barcelona!