You are currently browsing the archive for the Spanien category.
Inser med sorg att det faktiskt är dags att förpassa bikinin från klädhyllan, där den legat och sett hoppfull ut de senaste två månaderna, och ner i sommarklädpåsen – det blir visst inte fler stranddagar i år. Kanske inte så konstigt, det är ju ändå december.
För exakt ett år sedan rumlade vi runt i Barcelonas förtrollande gränder och åt tills vi storknade på restaurang Sagardi. Då var det nämligen 25 år sedan en mycket ung och blyg liten flicka för allra första gången blev följd hem till dörren av sin drömprins.
Väl värt att fira även i år tyckte vi och konsulterade Tripadvisor (en utmärkt recensionstjänst på nätet om du ska resa någonstans och vill veta var de bästa hotellen, restaurangerna, sevärdheterna osv. finns) för att hitta Cartagenas mest romantiska bord att slå sig ner vid. Och det är inte helt otänkbart att vi lyckades – på det lilla torget Plaza de Alcolea hittade vi restaurangen La Marquisita, komplett med grönskande gasoluppvärmd utegård, charmerande servitris som såg ut att komma direkt från valfri Almodovarfilm (tyvärr var hon lite blyg och ville inte vara med på bild), tjockmagad vinkypare och rödrandig huskatt som sneglade lystet på våra fisktallrikar. Tyvärr blev vi så exalterade över maten att vi glömde föreviga varandra, så ni får hålla till godo med kvällens meny.
Adam försöker fokusera på vår grillade abborre men har man en linslus till fru så har man …
“Min systers goda cheesecake” lät förvisso lockande, men sen hittade vi den perfekta desserten en dag som denna
Hjärtformad chokladtryffel! Vem kan motstå det?
Jag tror inte att jag har druckit en undermålig kopp kaffe sedan vi kom till Spanien, och den här var i världsklass
Titta, här är jag ju igen … mätt och glad och mycket nöjd med kvällen. Gärna ett år till, tack!
I mitt förra inlägg skrev jag att turisterna ännu inte upptäckt Cartagena, men då glömde jag bort alla dem som åker runt på stora kryssningsfartyg. Ett par gånger i veckan lägger nämligen sådana till precis utanför vår lilla hamn. Storleken varierar men de är alla stora, en del till och med så stora att de skymmer solen för oss.
Plötsligt förvandlas Cartagenas marmorbelagda små gränder till något som mest påminner om boskapsfållor. Tusentals storväxta amerikaner fullkomligen väller ut och förändrar stadsbilden. De har alla nästan identiska kläder, bär en kamera runt halsen och konstigt nog har de en dialekt som för tankarna till Texas. Restauranger som spanjorerna vanligtvis ratar fylls på ett kick, den romerska amfiteatern väcks ur sin dvala och utanför souvenirbutikerna ringlar köerna sig långa. Några timmar senare ger deras farkost ifrån sig tre öronbedövande tutsignaler, spelar en nationalsångsliknande pompös låt i högtalarsystemet och lägger ut. Lugnet återgår till vår lilla stad och ortsbefolkningen andas ut.
Senaste Kommentarer