Tyskland

You are currently browsing the archive for the Tyskland category.

En av de bästa sakerna med segling är alla trevliga människor man träffar i hamnar. När vi besökte Öppet Varv på Orust 2008 blev vi invinkade i hamnen av ett tyskt par med en likadan båt som vår. Paret, som heter Michael och Sabine, blev snabbt våra vänner och vi spenderade ett par dagar tillsammans i Ellös hamn och på mässan.
Sedan dess har vi haft kontakt på mailen och eftersom vi just nu är i slutet av Dortmund–Ems–kanalen som är väldigt nära deras hem i Bochum bestämde vi träff. I fredags lade vi till i Yacht Club Dortmund–Ems och våra tyska vänner kom och mötte oss. Vi packade det mest nödvändiga och snart därefter bar det iväg i bil till Bochum. I tre dagar (och en stor del av nätterna) blev vi bortskämda av Michael och Sabine som tog emot oss som om vi vore kungar. Ruhrområdet är kulturhuvudstad i Europa 2010 och alla våra fördomar om Tysklands industriella centrum ställdes på ända! Området de bor i består av stora sekelskiftesvillor inbäddade i frodig grönska.

I deras takvåning serverades det årgångsviner på terrassen, vi grillade, fick träffa deras vänner, såg Tyskland ta brons i fotbolls-VM och åt lyxiga frukostar i timtal. På dagarna bekantade vi oss med staden och hela tiden gjorde vi stopp på deras favoritkrogar, glassbarer och caféer.

Camilla och jag blev tilldelade det nyrenoverade tornrummet med utsikt över stora delar av staden och känslan av att vi befann oss på ett 5-stjärnigt hotell med helpension var påtaglig. Vielen dank, Michael und Sabine! Nu ser vi fram emot att ni kommer och besöker oss i Barcelona!

Oj, oj, oj, vad lätt det var att falla in i en skön semesterlunk med de här långa, lata dagarna på kanalerna. Och jag hade glömt bort hur skönt det är att vakna till en knallblå himmel varje dag, gå upp, sätta på kaffe, ta ett morgondopp och soltorka lite innan frukosten.  Natthamnarna varierar mellan allt från idylliska små marinor  – Tyskland är verkligen ett land som pendlar mellan hårt och mjukt; bredvid enorma kolupplag och skräckinjagande industrihamnar hittar man  ofta sockersöta små byar och pimpinetta små nöjesbåtshamnar som gärna vill tro att de ligger på betydligt sydligare breddgrader – och utmärkta ”schiffsliegeplätze”, d v s breddade passager av kanalen utrustade med stegar och knapar, där man helt enkelt gör fast och sen lugnt kryper till kojs. Lite som en parkeringsficka på autobahn, fast betydligt lummigare och skönare och med pråmfamiljer som sällskap i stället för långtradarchaffisar och avgaser.

Eftersom ett ljuvligt högtryck har parkerat över Tyskland är det faktiskt bikini och shorts som gäller hela dagen, även vid rorkulten. Adam och jag turas om att styra, vi brukar ta ett par timmar var, och under tiden kan den andre passa på att bada från badbryggan (med ett ordentligt tag i den fastbundna tampen – vi vill inte plötsligt vara en besättningsman kort), läsa eller skriva lite, laga till något gott åt styrman, jobba en stund eller helt enkelt bara fundera över livet i allmänhet. Eller lyssna på Dan Ekborg när han läser Anna Gavaldas Lyckan är en sällsam fågel för oss. Helt enkelt väldigt avkopplande.




I Minden träffade vi på svenska segelbåten Mirabilis, på väg hemåt från Medelhavet och full av trevliga människor (Hej, hej Robin och familjen!) och en febril byteshandel utbröt. Franska gasolflaskor mot svenska, papperskartor mot avbetade kartböcker, en rostig spik mot en prickig hatt … och massor av nyttiga tips för oss, som var lite rådvilla om vilken väg vi skulle välja när vi närmade oss Ruhr-området. Den snabbare vägen som innebar motström och stark trafik på Rhen, men även den slingrandeMoseldalen eller, vår ursprungliga plan, den lilla omvägen genom södra Holland som i stället skulle ge oss mer tid i Belgien och Frankrike och den vackra Meuse-dalen genom Ardennerna. Själva hade de gått Belgien-Frankrike-rutten och var överförtjusta, så vi tog vårt förstånd till fånga och höll kvar vid originalplanen. Visst är Tyskland trevligt, men det är ju ändå Frankrike som är huvudattraktionen. Så snart ska mina konversationskunskaper sättas på prov. Oh, la la, Mon Dieu et Sacré Bleu!

För några dagar sen kom en hälsning från okända vänner, Taru och Alex som bor på sin HR 352:a i Barcelona och i höst ska ge sig ut på sin “world tour” – det är så fantastiskt roligt att nås av likasinnade som ger oss ännu mer inspiration och får oss att inse hur många nya vänner vi kommer att få längs vägen! Har vi tur hinner vi träffas innan de lämnar Barcelona, annars kanske våra vägar möts någon annanstans. Och gissa om vi blev Medelhavssugna när vi kollade in deras blogg: sailingaroundtheglobe.blogspot.com/

Så har vi blivit en motorbåt på riktigt. Med masten inpackad i fem lager plast, lastad på herr Grafs specialtrailer som just nu rullar ner mot Port Napoleon på Rivieran, måste vi förlita oss på vår lilla gula dieselmotor. I likhet med alla andra ”motorbåtar” har vi nu bara ett hjälpmedel som driver oss framåt. Är man van vid att alltid ha en reservkraft att ta till känns det lite märkligt. Om motorn strejkar och en fullastad pråm närmar sig finns inte mycket att göra – reglerna säger i och för sig att man ska medföra två stycken åror och vi har ju våra åror till gummijollen, men helt ärligt: hur flyttar man nästan 7 ton med hjälp av ett par åror som inte når ner till vattnet?

Risken att vår nya motor skulle stanna är i och för sig inte så stor så länge vi håller efter den, dessutom är spelreglerna samma för alla båtar vi möter.

Att ta sig fram i 10 km/h genom den tyska landsbygden låter kanske som ett tråkigt evighetsprojekt men hitintills har det varit väldigt trevligt. Att vi har prickat in ett rejält högtryck gör heller inte saken sämre. Vi styr lite lojt båten, skuggade av biminin (ett soltak som täcker sittbrunnen), längs kanalerna, äter lite, svalkar oss på badbryggan eller hänger i en tamp efter båten där vattnet inte ser ut att innehålla för många tyska miljögifter. Det är ett bekymmerslöst liv och överallt vinkar tyskar från mötande båtar. Om man som vi aldrig har slussat förut behöver man inte vara rädd. Det känns som att den ökande svårighetsgraden på slussarna är framarbetad av en tysk psykoanalytiker (gissar på Freud) vilket gör att våra självförtroenden ökar i takt med dem. Har man riktig tur går slussen nedåt och då kan man göra det med förbundna ögon.

Precis innan vi lämnade Travemünde hörde min syster av sig. Hon hade börjat sin semester och passande nog hade hon och hennes familj planerat in en weekend i Hamburg några dagar senare. Håkan (hennes man) var upptagen men Linda och tvillingarna Axel och Kajsa mönstrade på i Lübeck. I lugnt tempo tog vi oss under tre dagar ner till Lauenburg. Dagsetapperna blev ganska korta men vi har inga planer på att stressa. Det blev många bad, grillande i små idylliska marinor och sena nätter. Fantastiskt kul att få umgås med dem alla under omständigheter som de här – hoppas att de gör om det när vi når Medelhavet!

Hur kul det än är att ha gäster känns det alltid lite skönt när man får båten för sig själv igen. Dessutom inser man hur stor den är när bara två personer ska bo i den, vilken tur att vi inte sålde vår kära båt och köpte en större!

Båtar har (som alla båtägare vet) en förmåga att bli mindre och mindre ju längre man äger dem. Oberoende av hur stor båt man har kan man inte låta bli att fantisera om en större. Då är det bra med en ”reality check” emellanåt. Om man har en båt med ståhöjd och tillräckligt med stuvutrymme för att rymma allt man vill packa in i den behöver den knappast vara större. Om man dessutom känner sig trygg i den och inbillar sig att den är en av de vackraste båtar som någonsin har byggts borde den vara den perfekta båten! Dessutom är en liten båt mycket billigare att parkera i hamnar, avsevärt mycket billigare att äga och detta bidrar ju till att man kan vara ute mycket längre. Det är väl trots allt därför man skaffar en båt, för att kunna använda den så mycket som möjligt?

Nu är det dags för dagens sista dopp! Killarna på den polska flodpråmen som ligger här bredvid gör svanhopp från stäven på sin pansarkryssare. Och om de tycker att vattnet är tillräckligt rent så måste det ju vara det …

« Older entries § Newer entries »

Adams förläggare

Collings-Förlag

Warning: Creating default object from empty value in /storage/content/16/149216/yachtisola.com/public_html/wordpress/wp-content/themes/tarski/sidebar.php on line 4