Sedan drygt två veckor tillbaka möts Camilla och jag av den här utsikten varje morgon. Efter att i 4,5 år nästan uteslutande ha befunnit oss på havsytenivå tyckte vi att det var dags för lite höjdkurvor. Vi ville helt enkelt se och uppleva något helt annat, och 2,5 månaders vistelse på mellan 1 000 och 2 000 meters höjd är och kommer att bli en ganska stor kontrast till båtlivet.
Men innan vi pratar mer om skidåkning och den lilla pärlan Limone Piemonte i Italien tänkte jag vrida tillbaka klockan lite. Sedan mitt förra inlägg har det nämligen hänt en del. Vi har varit i Sverige och firat jul, träffat vänner och familj, blivit husägare och kan nu dessutom kalla oss hyresvärldar. Japp, ni läste rätt. Efter nästan ett halvårs prutande och förhandlande är vi nu ägare till en fastighet i Ystad. Egentligen var vi på jakt efter ett gulligt litet gathus som vi tänkte hyra ut, men efter att ha blivit överbudade ett par gånger ändrade vi strategi. Precis som vi gjort så många gånger förut började vi leta efter objekt med potential i stället för färdigfixade bostäder med en prislapp som redan slagit i taket. Kriterierna var att huset skulle ha ett bra läge och en bra stomme men gärna också ett mindre tilltalande yttre. Efter en ordentlig genomgång av marknaden hittade vi det perfekta objektet: ett hus som med inte alltför stor arbetsinsats skulle kunna bli inte bara ett utan tre gathus. Och det till ett pris som var lägre än vad ett enda gathus i Ystad brukar kosta. En annan fördel var att det redan fanns hyresgäster i form av två stycken företag. Så nu är vi hyresvärldar så länge våra hyresgäster känner för det, och den dagen de kommer på andra tankar sätter vi igång med ett av våra favoritnöjen, nämligen att rita, planera och bygga om. Någon gång i framtiden är tanken att vår fastighet ska bli till tre stycken små hus på mellan 100 och 150 kvadratmeter, och vem vet, kanske kommer ett av dem bli vårt hem en dag. Eller så kommer Isola alltid att vara vårt hem, eller så blir det kanske ett litet stenhus i de italienska alperna …
Tror att vi sparar berättelsen om vår lilla italienska skidort till en annan dag, förresten. Och kör en liten snabbspolning av förra årets sista månad i stället.
Här är vårt nya hus. En hundra år gammal del (som ursprungligen var två stycken gathus) klätt i världens kanske tråkigaste tegelfärg. Och en 15 år gammal del med lika tråkig gul puts.
Med ganska enkla medel skulle det kunna se ut så här i stället. Det nybyggda husets konstiga proportioner går att trolla bort med diverse fasadutsmyckning, och det gamla huset skulle även det vinna på lite utsmyckningar och omfärgat tegel (Dyebrick). Naturligtvis behövs det nya fönster och dörrar också.
Hela bottenvåningen på 120 kvm i den gamla delen har gjuten grund med vattenburen golvvärme och tegelgolv. Och precis som i det nya huset finns inga bärande väggar – m.a.o. kan ytan disponeras precis som vi själva vill. Camilla funderar på om det inte skulle passa med ett öppet kök med utgång till innegården ungefär där hon står …
Under vår vistelse i Sverige bodde vi till största delen i mina föräldrars gästhus på Tjurkö. Julen i Blekinge skärgård såg bl.a. ut så här.
Min pappa och systerson Axel roar sig med en av öns största hobbies – att kasta sten i havet.
Och till sist fick vi bekanta oss med en ny familjemedlem. Min systers familjs nya kelgris, New Forest-ponnyn Monte. Här i Kajsas trygga händer.
Senaste Kommentarer