Articles by Adam

You are currently browsing Adam’s articles.

Låtsasfransyskor

Iain och Annie, ännu ett par som bara några minuter efter att vi träffats kändes som gamla goda vänner! Vi sprang på varandra här i hamnen i höstas och insåg snabbt att vi hade väldigt mycket gemensamt – ingen av oss är några riktiga äventyrare men vi kommer inte heller att behöva ångra att vi aldrig förverkligade våra drömmar i framtiden, snarare tvärtom.

Tio år innan jag och Camilla kastade loss lämnade våra skotsk-engelsk-irländska vänner Glasgow och tog kanalvägen genom Europa med sin båt. När de kom fram till Medelhavet hade de redan hunnit med att köpa ett fantastiskt hus med en svårslagen utsikt från den franska delen av Pyrenéerna … Till vår stora glädje blev vi sist vi sågs tillfrågade om vi ville spendera en weekend där – gissa om vi nappade på deras erbjudande?

Tyvärr var Iain upptagen med att transportera en oljeplattform över Indiska oceanen så vi fick hålla tillgodo med världens trevligaste Annie. I Figueres (Salvador Dalis hemstad) som ligger två timmars tågresa härifrån blev vi upphämtade av henne och 40 minuter senare hade vi passerat gränsen till Frankrike i hennes Land Rover. Två kilometer från gränsen drabbades vi av en deja vu–känsla: precis som i somras när vi hälsade på Sylvie och Benoît på deras tryffelfarm i Provence inkvarterade vi oss i ett hus med milsvid utsikt över en fransk dal och snöklädda bergstoppar. (När man befinner sig i en miljö som den här känns TV som en helt obegriplig uppfinning.)

Vi hann med marknadsbesök, vingårdsbesök (mer om detta längre fram), några restaurangbesök, ett besök i Colliure, sena kvällar där vingårdsvinet avsmakades och en del fönstershoppande hos de lokala mäklarna (vi blev lite inspirerade).

Tack för en höjdarhelg Annie! Vi ses snart igen, dessutom hoppas vi på några gemensamma naturhamnsankringar på Balearerna i sommar.

Land Rover i bergen

På väg upp till huset

Man blir trött av att resa!

Cremant – minst lika gott som Cava

Marknadsfynd 1

Marknadsfynd 2

Marknadsfynd 3

Katalanska mackor …

… på excentrisk restaurang.

Colliure – nu ska det plåtas!

Naturligtvis måste man äta crêpes i Frankrike!


Så här har vi suttit nästan dygnet runt den sista tiden. Annonser, vepor, hemsidor, broschyrer, korrekturläsning och översättningar … För några år sedan hade jag 200 kollegor, åkte på affärsresor och gick på reklamfester. Skillnaden är stor men faktum är att 99% av det jag gjorde då kan lösas med en riktigt bra laptop och en internetuppkoppling  – visst är det fantastiskt?

Dessutom trivs jag väldigt bra med min nya skrivbordskamrat – tror att jag ska flörta lite med henne på nästa personalfest.

Så här ser takluckan ovanför vår bädd ut efter en natts regn.

För några veckor sedan pratade jag med en av våra spanska grannar här på bryggan. Han berättade att Barcelona har lika mycket nederbörd som London ­– utslaget på ett helt år. Helt obegripligt, det regnar ju nästan aldrig här! Men till skillnad från de norra delarna av Europa är det antingen eller som gäller i Katalonien. Solen skiner allt som oftast men vid några enstaka tillfällen vräker det ner en hel dag i sträck, och i lördags var det en sådan dag: 95 mm regn uppmättes! Då kan man känna sig lite fången i en båt …

Som tur var skämdes vädergudarna dagen efter och bjöd minst lika många millimeter sol. Vi firade med en picknick på stranden där vågorna gjorde sitt bästa för att dra med sig det sista som återstår av den (ingen fara, snart kommer dammsugarbåten som suger upp sanden längre ut och spottar ut den över playan igen).

Vi hann också med en runda upp till W-skrapan och naturligtvis blev jag tvungen att ta några bilder på den igen. Under tiden jag sprang runt och lekte med mina kameraprylar slog sig Camilla ner och korrekturläste sitt senaste översättningsuppdrag. På södra sidan av W:et finns en mycket trevlig utsiktsplats över havet som turisthorderna fortfarande inte upptäckt.

Nu är vi inregnade igen: det fullkomligen vräker ner (och haglar!) och emellanåt mullrar årets första åskväder i fjärran. Tur att det ska bli 20° varmt och sol på torsdag!

Honolulu? Nix, bara några ordentliga dyningar som ger surfarna något att leka med.

W:et – eller the Sail (Vela på spanska) som de flesta kallar hotellet.


Hmm, varför kryper det runt en svensk med vidvinkellins på marken?

Ett trevligt jobb blir ännu trevligare om miljön är den rätta.


En liten kulle i havet.


Om det blir fler vintrar här står en bräda och våtdräkt på inköpslistan!


På vägen hem upptäckte vi en ny granne (OBS fendrarna är två meter höga …)

Snart går solen ner över Port Vell.

« Older entries § Newer entries »

Adams förläggare

Collings-Förlag