Inregnade

Så här ser takluckan ovanför vår bädd ut efter en natts regn.

För några veckor sedan pratade jag med en av våra spanska grannar här på bryggan. Han berättade att Barcelona har lika mycket nederbörd som London ­– utslaget på ett helt år. Helt obegripligt, det regnar ju nästan aldrig här! Men till skillnad från de norra delarna av Europa är det antingen eller som gäller i Katalonien. Solen skiner allt som oftast men vid några enstaka tillfällen vräker det ner en hel dag i sträck, och i lördags var det en sådan dag: 95 mm regn uppmättes! Då kan man känna sig lite fången i en båt …

Som tur var skämdes vädergudarna dagen efter och bjöd minst lika många millimeter sol. Vi firade med en picknick på stranden där vågorna gjorde sitt bästa för att dra med sig det sista som återstår av den (ingen fara, snart kommer dammsugarbåten som suger upp sanden längre ut och spottar ut den över playan igen).

Vi hann också med en runda upp till W-skrapan och naturligtvis blev jag tvungen att ta några bilder på den igen. Under tiden jag sprang runt och lekte med mina kameraprylar slog sig Camilla ner och korrekturläste sitt senaste översättningsuppdrag. På södra sidan av W:et finns en mycket trevlig utsiktsplats över havet som turisthorderna fortfarande inte upptäckt.

Nu är vi inregnade igen: det fullkomligen vräker ner (och haglar!) och emellanåt mullrar årets första åskväder i fjärran. Tur att det ska bli 20° varmt och sol på torsdag!

Honolulu? Nix, bara några ordentliga dyningar som ger surfarna något att leka med.

W:et – eller the Sail (Vela på spanska) som de flesta kallar hotellet.


Hmm, varför kryper det runt en svensk med vidvinkellins på marken?

Ett trevligt jobb blir ännu trevligare om miljön är den rätta.


En liten kulle i havet.


Om det blir fler vintrar här står en bräda och våtdräkt på inköpslistan!


På vägen hem upptäckte vi en ny granne (OBS fendrarna är två meter höga …)

Snart går solen ner över Port Vell.

Adams förläggare

Collings-Förlag