Isola – Life on a sailboat – Sirius Offshore

You are currently browsing Adam’s articles.

Det här skulle man ju kunna vänja sig vid

Det är lördag kväll och jag är så trött att jag nästan ser i kors efter att ha skrivit, skrivit, skrivit precis hela dagen, och veckan med för den delen. Hur mycket jag än älskar mitt arbete så skriker kroppen efter att få röra på sig när den har suttit stilla så länge. Men efter en språngmarsch till stranden och ett ljuvligt kvällsdopp (det är fortfarande 25 grader i vattnet, och det känns ännu varmare efter att solen har gått ner) piggnade jag till lite. Och ännu bättre blev det när Adam serverade en egenhändigt mixad Piña Colada som skulle gjort vilken karibisk bartender som helst grön av avund. Inspirerade av drycken (och även av boken jag översätter, som för övrigt fortfarande är hemligstämplad) fortsatte vi sen lördagskvällen med vår favoritsysselsättning – att smida framtidsplaner.

Lite senare fick vi besök av ett glatt gäng svenska seglartjejer och deras svenskengelske skeppare Steve, som vi stötte på ett par gånger även förra veckan. Efter att i princip inte ha träffat några svenskar alls under sommaren har de senaste dagarna mer eller mindre genomsyrats av ljuva tungomål hemifrån (göteborgska, helsingborgska, stockholmska, småländska, dalmål …), något som också har lett till att Adams signeringspenna har gått varm och hans välfyllda förråd av Doktor Kessners hemlighet tagit helt slut. Nej, nu ljög jag faktiskt, en bok har vi kvar men den håller vi hårt i!

Steve och hans crew seglar mot nya äventyr

– Här sitter ni och har det gött!

Plötsligt står det två svenskar med misstänkt göteborgsk härkomst och tittar nyfiket in i vår sittbrunn. Vi ligger med aktern in mot kajen och vår ute-/arbetsplats är väl synlig för alla som går förbi. Jag sitter och arbetar med en broschyr för en av mina kunder och Camilla har precis gått in för att sätta på kaffe. Det visar sig att våra landsmän har rest hit för att semestra i två veckor. Första veckan tillbringar de på hotell i Lefkas stad och andra veckan på en chartrad segelbåt. Våra nya svenska vänner är sällsynt glada och trevliga och snart dyker make nummer ett upp (make nummer två har huvudvärk och är kvar i Lefkas stad).

Att få berätta om hur det kommer sig att ett så ”ungt” par som vi har valt att bo ombord på en båt, om vad vi arbetar med, att jag har skrivit en bok, om våra framtidsplaner mm är alltid kul. Det fungerar dessutom utmärkt som påminnelse om att alla människor inte lever som vi gör (vilket man ibland kan luras att tro när man bara umgås med andra liveaboards).

Jag går och hämtar min bok och en penna, och snart får Camilla hämta ett ex till. Våra vänner vill nämligen köpa vars ett signerat exemplar! En ganska surrealistisk känsla. Det är nog inte särskilt världsvant att bli smickrad, men jag kan inte låta bli att känna mig lite upprymd en lång stund efter. På kvällen firar vi med att beställa pizza!

P.s. Ursäkta att jag inte kommer ihåg vad ni heter – era namn villades bort när vi kort efter presenterade oss för nio stycken lika trevliga helsingborgare …

Så kom äntligen vinden. Först en dag med full storm (då vi hade fullt upp med att hålla efter båten) och idag en ganska lagom, om än byig vind. Det är faktisk nästan 25 år sedan jag fick användning för mina surfprylar och sist jag testade var när min gode vän och kollega Andreas hyrde utrustning under en chartersegling i Kroatien för 10 år sedan. Utan minsta självkritik eller insikt om mina 45 gångna år skred jag till verket. Och tänka sig – det var precis som att cykla! Vinden var byig och det tog inte lång tid innan mjölksyran i mina armar gjorde sig påmind, men vad gör väl det – det var faktiskt precis lika kul som jag mindes det! I kväll kommer jag att somna med ett fånigt leende på läpparna!