Isola – Life on a sailboat – Sirius Offshore

Nytt segelplan?

February 1, 2014 in Adams inlägg, Februari, Grekland by Adam | No comments

Hur ser den perfekta långseglarriggen ut? Precis som när det gäller vilken båttyp man ska välja finns det förespråkare för olika sorters riggar. Ska man köpa en båt med traditionell sluprigg, kutterrigg, ketchrigg eller kanske rent av med djonkrigg? Även om nytillverkade ketchriggade båtar är ovanliga finns det en del förespråkare för att ha segelplanet uppdelat på två master. Själva har vi aldrig funderat på det men tanken på att ha flera mindre segel (i stället för två stora) har sina fördelar, särskilt på lite större båtar. Det kan nämligen bli ganska tungt att hantera stora segel med handkraft, och att vara beroende av elvinchar skulle åtminstone inte få oss att känna oss trygga. Lösningen kan vara en kutterrigg med två försegel i stället för ett. Att vår båt är utrustad med en sådan var faktiskt en av anledningarna till att vi valde den. Problemet är bara att kutterseglet aldrig varit monterat på rulle och dessutom är väldigt slitet. För övrigt funkar det bäst i kombination med vår nästan nya yankeecutgenua, som i sin tur saknar UV-skydd … Så därför har vi hitintills seglat enbart med en ordentligt stor genua. Fungerar i och för sig utmärkt i vindar under kulingstyrka men blir väldigt tungt att hantera när det friskar i.

Att investera i ett nytt rullsystem från Seldén bara för att slippa packa undan kutterseglet är en dyr lösning (dessutom har vi ingen nytta av att kunna reva ett 14 m2 försegel). Så därför har vi köpt ett enkelt rullsystem som funkar med traditionella segel och just nu sitter vår grekiske vän John och syr ett nytt segel till det. John som driver Jsails i Preveza är inte bara en ovanligt sympatisk människa, han är dessutom extremt kvalitetsmedveten och prisvärd. Bra kombination tycker vi! Han har även fått i uppdrag att sy på ett UV-skydd på vår yankeecut och byta ut det slitna skyddet på vår stora genua. En lazybag är också under produktion.

P.s. Grannarna höjde på ögonbrynen när jag torkade mina vindsurfingsegel förra veckan.

John när han tog mått till vår bimini i våras

Tänk att vi var tvungna att ta oss hela vägen till Grekland få se en sådan här. John gör inte mallar av byggplast till biminis och sittbrunnstält. Den här mackapären mäter avståndet till byglarna och visar samtidigt en CAD-ritning i 3D. Det färdiga resultatet passar som en handske!

Så här är det tänkt att hon ska seglas. Med yankeecutgenua, kutter- och storsegel. (Photoshopad bild från Yachting Monthly)

Tack På Kryss!

January 24, 2014 in Adams inlägg, Grekland, Januari by Adam | No comments

Att få sin egen bok utgiven av ett förlag är en fantastisk känsla. Det tog över 15 år för mig att göra klart manuset, och även om bara två av dessa år gick åt till att skriva fanns historien med mig i tankarna hela tiden. Jag har ingen aning om hur många timmar skrivandet, sökandet efter förlag, redigerandet mm tagit, men det rör sig om många tusen. Min förläggare har också lagt massor av tid på att skicka ut recensionsex och försöka få diverse medier intresserade – men det är inget lätt arbete. Konkurrensen är stenhård och de stora förlagen har lättare att nå ut, särskilt som en del av dem äger tidningarna som recenserar och bokhandlarna som säljer dem. Och just därför blir man lite extra glad när något som det här dyker upp!

På Kryss har skrivit en hel del de sista åren om vad som kan göras för att locka ut yngre generationer på havet och jag hoppas att min bok kan bidra med inspiration. Jag är rädd för att många tror att äventyret bara existerar i dataspel och fantasylitteratur, men inget kunde vara mer fel – på en båt börjar det så fort man kastat loss!

P.s. Naturligtvis är vi medlemmar i Kryssarklubben och Medelhavsseglarna. Båda har bidragit med inspiration och värdefulla tips som hjälpt oss att förverkliga vårt nya liv. Om någon ansvarig hos er läser det här – hör gärna av er. Jag hjälper gärna till med rekryteringen.

All isn’t lost

January 18, 2014 in 2014, Adams inlägg, Grekland, Januari by Adam | 3 comments

Ibland vet man inte riktigt hur man ska komma igång igen med bloggen. Ju längre tid som gått sedan senast inlägget desto svårare är det. Vi skulle kunna ursäkta oss med att vår internetuppkoppling inte tar sitt jobb på allvar, att vi har arbetat och fixat med vår bokföring, att jullovet förstört våra rutiner, att ett stycke tomt har distraherat oss eller att det inte finns en enda sak att skriv om just nu – men det tänker vi inte göra. Sanningen är att vi helt enkelt inte lyckats komma igång.

Att leva på en båt och inte ha för många måsten i vardagen är något vi drömt om i många år. I och för sig kräver båten en del underhåll (och i vårt fall lite renovering) men att inte ha för många åtaganden i form av bilar att besiktiga, räkningar att betala, mil att pendla, föreningsmöten på sena och mörka kvällar o.s.v. är underbart. Livet är kort nog som det är. Och ändå är det så lätt att trilla dit igen. Plötsligt dyker det upp en strandtomt med utsikt över några av världens vackraste öar och så börjar man planera … Men bara för att man kan så måste man ju inte.

En grekisk vän frågade mig i början av vår vistelse här om vi ägde våra tillhörigheter eller om de ägde oss. Ibland får nog båten för sig att den äger mig men annars tror jag faktiskt att vi nu för tiden känner oss som ägare till våra prylar. Det har tagit tid att komma till insikt med mycket av det här och jag hoppas att vi fortsätter att lära oss.

Nog med flum! Till sist vill jag komma med ett litet filmtips: gå inte och se All is lost! Jag vet inte om det har snackats något om Robert Redfords gestaltning av en ensamseglande man vars båt går under, där hemma, men jag misstänker att den åtminstone fått lite uppmärksamhet i seglingskretsar. I går gick vi tillsammans med ett helt gäng seglare och såg den på Lefkas biograf, och vi var alla rörande eniga om att den var tämligen usel. Jag hade hoppats på att få se något vackert men gick ut från biografen som ett stort frågetecken. Vad skaparna av filmen vill säga med den är helt obegripligt! Den är i allra högsta grad osannolik och obegriplig. Är det till exempel någon som har hört talas om tappade flytande containrar som attackerar segelbåtar rakt från sidan i lugnt väder? Att 77-årige Redfords insatts är tio gånger bättre än manuset räcker inte.

P.s. Möjligen ville filmskaparen säga att stålbåtar är det enda som är tillräckligt säkert för långväga seglatser – men vid närmare eftertanke tror jag inte att denne någonsin satt sin fot ombord på en båt.