Articles by Camilla

Det är fredag, vi är i Barcelona. Nu stänger jag datorn, målar naglarna röda och tar med min man ut på stan!

Om du någon gång känner att du skulle vilja träffa dina vänner lite mer, att de aldrig kommer förbi sådär härligt spontant som du skulle önska, då har jag ett tips: flytta till Barcelona! Eller, du behöver ju inte ta ett så drastiskt steg som att flytta, det räcker förmodligen att du hänger här ett tag – och det funkar bra även under vintermånaderna, jag lovar. Visst är det fantastiskt?

Våra senaste gäster, Michael och Sabine från Tyskland (som vi tillbringade några underbara dagar med i Bochum under vår kanaltur förra sommaren) damp ner förra veckan, utrustade med vandrarkängor och ryggsäckar – ett perfekt sällskap för oss stadsråttor som inte hade lyckats pallra oss utanför stadsgränsen en endaste gång, trots alla fantastiska berg och vandringsmöjligheter som finns runtomkring oss. Men nu tog vi igen det med råge! En underbart vindstilla och solig dag hoppade vi på tåget till Montserrat, cirka en och en halv timmes resa rakt västerut, och fortsatte sedan vidare upp på berget med linbanan. När vi hade vant oss vid den klara luften på 900 meters höjd fortsatte vi till fots uppåt, uppåt och sen lite mer uppåt. Det var hisnande brant på sina ställen, grönskande och torrt och stenigt om vartannat och så otroligt vackert och stillsamt. Montserrat lär vara en riktig turistfälla på sommaren, men så här års var vi nästan ensamma uppe på berget och temperaturen var helt perfekt för en vandringstur.

Vart tog staden vägen?

Mmmmm. Frisk luft.

Varm-choklad-och-mackor-paus utanför ett litet kapell på ca 1100 meters höjd.

Vi kom på att det kanske är i bergen vi ska bo i framtiden?

Inte ramla.

Inte så långt hemifrån, men i en helt annan värld.

Vi hann förstås även med lite nattsudd och framförallt en mycket skön eftermiddag på Michael och Sabines takterrass på Hotel Gaudi.