Articles by Camilla

Verkar inte finnas några hajar i Sollerbukten heller …

Långt om länge lyckades vi slita oss från den behagliga och skyddade Pollensaviken och satte segel, fast inte i riktning mot ostkusten som vi hade planerat. Eftersom vinden skulle ligga på österifrån ett tag framöver så tänkte vi att vi sparar den sidan tills ”tillbakavägen” upp mot Menorca om en dryg månad i stället, när det förmodligen är ännu varmare och lugnare och vi kan njuta av alla de fina vikarna. Och dessutom var vi ruskigt sugna på att få se nordvästsidan med de mytomspunna byarna Soller, Fornalutx, Biniaraix, Deia och själva Sollerbukten förstås. Så här är vi nu ankrade, sedan ett par dagar tillbaka. Och vi kunde till och med segla hit, kanske inte världens bästa segling med en 13-sekundmeters plattläns förvisso, men ändå! Snabbt gick det.

Apelsiner, apelsiner, apelsiner … Ljuvligt söta och saftiga apelsiner som nästan hoppar ur skalet så fort man tittar på dem finns det gott om här på ön. I synnerhet nu när vi befinner oss i Sollerdalen, där apelsin- och citronlundarna får allt att lysa gult – namnet Soller kommer faktiskt från det arabiska ordet ”Sulyar” som betyder den gyllene dalen.

På vägen hit, när vi rundat cabo de Formentor, passerade vi den här vackra calan. Som såg ut så här när vi närmade oss den uppifrån på en av våra vandringar runt Pollensa.

Schysst klippa

Styrman håller utkik. Kanske efter mötande båtar? Delfiner? Eller pirater?

Eller stiliga män i skymningen?

På promenad i Soller. Det är väldigt, väldigt fint här.

Tapas å ena sidan

Och å andra

Små, nya lamm trippar runt överallt. Den här lilla familjen mötte vi på vägen mellan Soller och Fornalutx.

En dag ska jag ha ett eget fikonträd

Kanske bakom den här porten …?

En dryg timmes promenad från vår ankringsvik ser det ut så här

Ibland promenerar man genom en liten by, och kikar in i ett trevligt café

Eller hittar ett trevligt hostel som serverar vegetarisk mat och fantastiska drinkar

Något de gillar på Mallorca är konceptet ”kaffe och kaka”, oftast kostar det runt 3-4 € för en utmärkt cortado och en smarrig bakelse.

Och ibland händer det till och med att Camilla snofsar till sig med lite mascara. Men inte ofta.

Det är ju fredag, klockan är fyra och jag har jobbat flitigt hela dagen. Är det nån som känner för att komma förbi på ett glas rosé?

En äkta långseglare syr förstås sina egna kläder …

Som jag nämnt tidigare tvingas man göra en del eftergifter när man försöker klämma in hela sitt liv i en 31-fotare – på gott och ont. Det är mer och mer sällan jag tänker på saker som finns kvar hemma i lägenheten eller ligger nerpackade i papplådor, i väntan på att vi ska bestämma oss för var och när de ska packas upp igen. Det är helt enkelt väldigt skönt med färre saker att hålla reda på.

Men igår var det dags att plocka fram en mycket användbar sak, som efter lite förhandlingar förra våren tilldelades en plats i ”viktiga-verktygs-utrymmet”, tillsammans med bland annat borrmaskinen, sticksågen, vinkelslipen, planslipen och polermaskinen: nämligen symaskinen. Jag tror att jag sålde in den med något som ligger ganska nära den här bilden – kanske med den skillnaden att den skulle vara bra att ha när vi måste laga skörade segel eller sy ett nytt bomkapell, vilket den förstås också kommer att fungera alldeles utmärkt till. Men igår var det tillverkning av ett par nya shorts som stod på agendan. När ett plagg som man egentligen tycker är snyggt men av någon anledning inte använder har legat för länge i garderoben är det dags att sätta saxen i det – och nu hade turen kommit till mina smurfblå capribyxor.

Ett nytt liv väntar

Som ni ser väljer vi symaskin enligt samma kriterier som båt … En äldre pålitlig modell med en stabil konstruktion, utan allt för många finesser som kan gå sönder – på köpet får man de vackra linjerna!