You are currently browsing Camilla’s articles.
Rasslande palmer, havets brus i bakgrunden, tunna molnslöjor, en skön solstol och en bok som jag har sparat på länge, länge för att läsa vid rätt tillfälle. Så ville jag tillbringa min födelsedag. Med världens bästa man bredvid mig, förstås. Och det fick jag.
Shhh, stör mig inte jag läser …
Jaså, du ville bara bjuda mig på en paraplydrink till? Mmm, det är härligt att fylla år!
Vad sägs om den här till middag, Adam? Med lite majonnäs och citron till bara?
Varje eftermiddag vid halvfemtiden kommer Port Andratxs egen fiskeflotta dunkande förbi oss här ute i bukten, på väg in mot hamnen där restaurangägarna, fiskbutikägarna och turisterna utanför fiskmarknaden (för att inte tala om fiskmåsarna) väntar spänt. När klockan slår fem har alla båtarna lagt till vid kajkanten och sen går det undan – för exakt kl. 17.30 öppnar fiskmarknaden och då ska allt vara på plats. Sen hoppas jag att alla trötta fiskare får gå hem och vila lite; jag vet nämligen att de har varit uppe och jobbat ända sedan halv fyra på morgonen, för klockan fyra susar alla sju båtarna förbi vår ankringsplats i en hiskelig fart och gör svallvågor så att vi nästan ramlar ur sängen. Men vi gillar dem ändå.
Mmmm … vilken fantastisk doft. Salt, hav, fisk och tång.
Fram med isen, snabbt!
En del fiskare är sexiga av naturen …
…andra försöker allt de kan
Och nu kommer det svåra, att välja vad vi ska ha. Kanske några små sardinliknande saker?
Några hekto av de här röda sötnosarna?
Eller varför inte den här pussmunnen?
Äh, jag tror att vi kör på lite hederliga havskräftor i alla fall. Mums!
Mätt och glad
Alldeles nyplockade – känner ni hur det doftar?
Aaahhh, det var svårt att lämna Port de Soller och Fornalutx … måste erkänna att jag blev totalt förälskad i det här vildsinta och bergiga kustområdet med sina frodiga dalar, vackra stenhus och blankslitna gator. Och i vanlig ordning stannade vi mycket längre än vi egentligen hade tänkt. Men det är så det är, gillar vi ett ställe hänger vi kvar tills vi är sugna på att se något nytt – vi har inga planer på att dra vidare bara för att hinna med så många platser som möjligt, utan njuter hellre av stunden och av att lära känna en plats ordentligt. Det är ju oftast när man har promenerat runt ett tag och kanske gått vilse några gånger som man hittar sina egna pärlor. Här kommer några av dem från sista helgen i Sollerbukten.
Som sagt, många promenader i bergen blev det. Överallt hittar man små stugor med tillhörande olivlundar, ofta mer eller mindre övergivna. Fast här tror jag visst att vi råkade klampa rakt in i någons trädgård – husägarna såg högst förvånade och nästan lite förnärmade ut … Vi kanske störde mitt i söndagsmiddagen?
Mitt inne bland bergen, i en egen liten dal gömmer sig sagostaden Fornalutx. Det tar tio minuter att köra hit med bil från hamnen, och ca två timmar att vandra. Vi valde det senare, för då har man en anledning att svalka sig med ett glas nypressad apelsinjuice från juicebaren på det lilla torget när man kommer fram!
Visst ser det ut som om jag bor här?
Ännu mer apelsiner. Jag lovar, det är slut snart …
När vi kom tillbaka till hamnen var det perfekt läge för en picknick. Skön eftermiddagssol och trötta ben, och inte minst, ett utmärkt tillfälle att inviga min nya bastväska som är som gjord för strandpicknickar.
Sallad med boquerones, gröna bönor, paprika, gurka, citron och vaktelägg, lite manchego, fuet och bröd, och en slurk mousserande rose till det. Sen sover man gott.
Zzzzznark
Efter en lång och komplicerad urvalsprocess hittade jag den perfekta strandväskan. Lagom stor, tät flätning, långa handtag, naturfärgat läder som kommer att mörkna fint med tiden och ett spänne mitt på. Check!
En liten snorklingstur i arla morgonstund
Och en sista middag i hamnen. Bra ställe, det här.
En låda öl och ett fat calamares – vad mer kan man önska sig?
Ännu mer bläckfisk, möjligtvis?
Och kanske en solnedgång över klipporna?
Senaste Kommentarer