Articles by Camilla

You are currently browsing Camilla’s articles.

Det här är Alex. Han kommer från Österrike, har precis fyllt 11 år och bor granne med oss här på bryggan. En gång i veckan tar jag på mig min strängaste min och hoppar över till katamaranen som han och hans föräldrar bor på, för att se till så att han har gjort sin franskläxa ordentligt – jag har nämligen fått den stora äran att agera franskfröken åt denna unge herre. Som de flesta långseglarbarn studerar han på distans och just franskan var ett ämne han tyckte var lite svårt, eftersom ingen av hans föräldrar pratar det. Frankofilen i mig såg naturligtvis en chans att få utöva favoritspråket, så nu tränar vi uttal, läser och gestikulerar och plutar så det står härliga till ..

Utöver franska kommunicerar vi på en blandning av engelska och tyska – och några timmar senare sätter jag mig själv i skolbänken; då är det dags för veckans spansklektion. Det är vad jag kallar europeisk interaktion!

En annan fördel är att jag får en massa fina presenter av min elev. Nu har jag förstås redan ätit upp Sankt Nikolaus-chokladen jag fick igår men förra veckans gåva lyser fint i decembermörkret.

Inser med sorg att det faktiskt är dags att förpassa bikinin från klädhyllan, där den legat och sett hoppfull ut de senaste två månaderna, och ner i sommarklädpåsen – det blir visst inte fler stranddagar i år. Kanske inte så konstigt, det är ju ändå december.

För exakt ett år sedan rumlade vi runt i Barcelonas förtrollande gränder och åt tills vi storknade på restaurang Sagardi. Då var det nämligen 25 år sedan en mycket ung och blyg liten flicka för allra första gången blev följd hem till dörren av sin drömprins.

Väl värt att fira även i år tyckte vi och konsulterade Tripadvisor (en utmärkt recensionstjänst på nätet om du ska resa någonstans och vill veta var de bästa hotellen, restaurangerna, sevärdheterna osv. finns) för att hitta Cartagenas mest romantiska bord att slå sig ner vid. Och det är inte helt otänkbart att vi lyckades – på det lilla torget Plaza de Alcolea hittade vi restaurangen La Marquisita, komplett med grönskande gasoluppvärmd utegård, charmerande servitris som såg ut att komma direkt från valfri Almodovarfilm (tyvärr var hon lite blyg och ville inte vara med på bild), tjockmagad vinkypare och rödrandig huskatt som sneglade lystet på våra fisktallrikar. Tyvärr blev vi så exalterade över maten att vi glömde föreviga varandra, så ni får hålla till godo med kvällens meny.

Adam försöker fokusera på vår grillade abborre men har man en linslus till fru så har man …

“Min systers goda cheesecake” lät förvisso lockande, men sen hittade vi den perfekta desserten en dag som denna

Hjärtformad chokladtryffel! Vem kan motstå det?

Jag tror inte att jag har druckit en undermålig kopp kaffe sedan vi kom till Spanien, och den här var i världsklass

Titta, här är jag ju igen … mätt och glad och mycket nöjd med kvällen. Gärna ett år till, tack!

« Older entries § Newer entries »

Adams förläggare

Collings-Förlag