Articles by Camilla

You are currently browsing Camilla’s articles.


Äh, jag ville ändå inte skiljas ifrån den …

Ingen har väl missat att det är Stora bokbytardagen i dag? Tänkte jag och hoppade i dingen och rodde in till stranden med ett gäng väl använda och älskade böcker. Här på Ibiza borde man väl kunna stöta på en hel del intressanta böcker med dito ägare som skulle vilja byta till sig några vältummade klassiker. Men icke. Varken The Great Bookswapping day eller El gran día del cambio des libros (eller vad det nu skulle kunna heta på engelska och spanska) verkar ha uppfunnits än – eller så sammanfaller de i alla fall inte med den svenska bokbytardagen. Jag fick sitta alldeles ostörd med min lilla bokhög och såg inte till en enda annan bokbärande person på hela stranden. Attans.



Åtminstone när de är så här fina! De här ballerinorna har funnits i mina tankar ända sen vi lämnade San Antoni förra hösten; jag såg dem i ett skyltfönster men hann inte prova … men de stod snällt kvar och väntade i butiken. Som att gå på moln.

Efter en liten odyssé på sydvästra kusten är vi alltså tillbaka i San Antoni, där vi har kurat ut en storm, och den här gången bestämde vi oss för att lyxa till det med några övernattningar i Club Nautics marina – mest på grund av att jag hört rykten om att det fanns vattenfallsduschar i badrummet (sant!) och eftersom priset var väldigt överkomligt så här i början av säsongen (16€/natt) så slog vi till med fyra nätter.

 En liten välkomstpresent från marinan

Men nu är det ju inte så att storm innebär regn och rusk och kyla i de här trakterna, det är fortfarande soligt och varmt så i stället för att sitta och tjura i båten passade vi på att hyra en scooter och ta en närmare titt på inlandet. Utrustade med kameror och anteckningsblock (både fysiska och mentala) har vi susat runt på slingrande vägar, upp och ner för berg, in och ut ur små charmiga byar och även tagit en titt på hur Ibizas badvikar ser ut när man närmar sig dem inifrån. Nytta och nöje med andra ord!

Några axplock ur kameran










 



Och plötsligt blev det sommar på riktigt

Med vårt hem på ryggen (fast egentligen är det tvärtom, det är vårt hem som bär oss på sin rygg, eller nåt i den stilen i alla fall) seglade vi iväg från vår vinterhamn i söndags eftermiddag. Ända in i det sista försökte jag komma på en anledning att stanna kvar en liten stund till, och inte blev det lättare av att hela vår stora familj från hamnen kom och ville säga hejdå innan vi stack. Även om många redan hade kastat loss hade vi nog ett tjugotal vänner som kramade, vinkade och tutade av oss. Så ingen återvändo alltså.

26 timmar senare styrde vi in i ankarviken utanför San Antonio och slängde i ankaret på ungefär samma plats som sist vi var här, i slutet av oktober. Och nu ångrade jag mig inte en sekund att vi lämnat vår vinterhamn. Den där känslan jag längtade efter – här är den. Känns faktiskt lite som att vara hemma igen. Eller så är det helt enkelt så att vi alltid är hemma, överallt.

« Older entries § Newer entries »

Adams förläggare

Collings-Förlag