Articles by Camilla

Så här såg jag ut förra söndagen. Och så här vill jag egentligen se ut alltid, men det är så opraktiskt med de långa pärlorna när man bor på en båt.

Jag var ju hemma i Sverige och hälsade på förra veckan, och har väl egentligen inte riktigt hämtat mig från de sju otroligt intensiva, underbara, fullspäckade dagarna jag fick njuta av i mina två hemstäder, Malmö och Ystad. Det är inte helt okomplicerat att komma tillbaka till Sverige och få en sådan total överdos av allt det fina som finns kvar där, och som blir extra tydligt när tiden är så begränsad. Jag kände mig översköljd av kärlek, varje dag hela veckan och bara njöt av allt och alla – och inte minst av den underbara Malmöförsommaren!

Varje ledig stund jag hade passade jag på att umgås med Malmö. Och där var de äntligen! Syrenerna i Kungsparken.

I Folkets Park på vintagemässan med Lina (som ni kanske känner igen från vår nyårstripp till Aten). Antagligen den person som bäst förstår mitt segelliv/stadslivsdilemma, och en av de personer som jag helst bara ville stoppa ner i resväskan, ta med mig tillbaka och alltid ha i min närhet.

Träffade Greta Garbo …

… som egentligen heter Kamila och är en av ägarna till Malmös charmigaste vintagebutik, Flique i Underjorden på Davidhalls torg.

Min medhjälpare i Collings Förlags monter, den förtjusande fröken Norah Collings.

Stilig herre med god litteratursmak!

Den här bilden sammanfattar ganska bra hur förra veckan kändes. En lite rolig detalj är också att min mor köpte just den här hatten på vintagemässan, dagen efter att jag tog bilden … något med den tilltalade tydligen oss båda!

En liten stund till dröjer jag kvar i känslan från förra veckan. Bland annat med Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken från 1912. Som vanligt köpte jag med mig en hög böcker hem, som jag hoppas få tid att läsa i sommar. Riktiga böcker, som man kan stoppa i strandväskan utan att oroa sig för att få sand i dem, bläddra i, skriva i och vika öron i. Skäms lite för att säga att en äldre utgåva av den här boken faktiskt har stått i mina föräldrars bokhylla så länge jag kan minnas, men att jag aldrig kommit mig för att läsa den – förrän nu när den fått ett nytt fint omslag. Den innehåller ju allt jag gillar: hopplös, trånande kärlek, storstadsskildringar från när seklet var ungt, konjak som smuttas i läderfåtöljer, hemliga brev som skrivs framför sprakande brasor och massor av underfundig humor.

Och lite mer syrendoft. Sen är jag snart redo för nutiden igen!