Vi har inte drabbats av mañanabakterien. Faktum är att den verkar vara utdöd här i Barcelona. Stressnivån är nog inte helt i klass med den i storstäderna i norra Europa men folk jobbar och kämpar på här också – och det gör vi med! De sista veckorna har i princip all den vakna tiden ägnats åt mitt bokmanus. Jag skriver, ändrar och läser igenom för hundrade gången medan Camilla axlar rollen som min alldeles egen redaktör. Vi diskuterar karaktärer och försöker komma fram till om de verkligen skulle ha uttryckt sig så som jag skrivit. Väldigt kul faktiskt, och konstigt nog verkar vi båda tycka att det är lika roligt.

Nog med ursäkter för att bloggen tagit semester …

I helgen fick vi besök av Sara, Jonas och lille Valter som flytt minusgraderna i Stockholm några dagar. Barcelona visade upp sin bästa vintersida och vi fick en riktig höjdarhelg tillsammans. Camilla och jag lyckades smita med in på deras hotell Hilton där vi spenderade en kväll i VIP-loungen på 15:e våningen ätandes gratissnittar och drickandes gratisdrinkar. Lyxigt, amerikanskt, beigt och kryddat med en och en annan överförfriskad Texasbo. Utöver besöket i lilla Amerika blev det ett par riktigt bra restaurangbesök, promenader längs med stranden, båtmys och gullande med Valter som var en riktigt trevlig prick!

Sara laddar solcellerna

På Lonja de Tapas …

… äter man riktigt bra tapas!

Varför är amerikanska hotell beiga?

Barrunda i Born (Camilla brukar inte dricka Pina Colada med nästippen)

Första weekend-trippen!


… och läser sin bok i eftermiddagssolen. Men plötsligt ska visst den där blixten testas i tid och otid. Bara att se glad ut och hoppas att nyhetens behag lägger sig snart. Men som bonus fick jag i alla fall visa upp min nya hårfärg! Har hittat världens bästa och trevligaste frisör (tack för tipset, Daniel!) precis runt knuten.

Nyklippt och färgad hos Malin på Pinups & Pimps

Hur kan man motstå en salong där inspirationen ser ut så här?

Nu får det räcka!

Kan man surfa i Barcelona? Om någon frågat mig för ett halvår sedan skulle jag sagt nej – men faktum är att det emellanåt rullar in ganska ordentliga dyningar. Under vår vistelse här ligger nog statistiken på en surfdag per vecka och idag mullrade det på ordentligt nere vid stranden. Eftersom himlen såg intressant ut gick jag ner dit med kamera och stativ och knäppte loss.

Inte min först bild av W-skrapan, och säkert inte den sista

Inte så pjåkig våg

På väg mot horisonten

Till och med en liten tub

Ska man orka ta en runda till kanske?

Sista ljuset över Port Olympic

« Older entries § Newer entries »

Adams förläggare

Collings-Förlag