Oh, bugger

I går tog jag mod till mig och frågade vår charmanta granne om vi fick bjuda på lite eftermiddagsfika (och tänk att världens bästa ord ”fika” inte finns på engelska? Hur klarar man sig utan ett begrepp som detta, undrar jag) senare i veckan. Hon blev förtjust över inbjudan, men meddelade att hon tyvärr skulle åka tillbaka till London på fredag och att hon var helt fullbokad fram till dess. Den enda lucka hon hade kvar var i går kväll mellan sex och åtta, så kanske kunde vi ta ”a quick drink” då i stället?

Gärna, sa vi och öppnade en flaska Cava och hade två mycket trevliga timmar i hennes sällskap, men … jag ville ju bjuda på Afternoon Tea! Jag kände mig som matadoren i tjuren Ferdinand som inte fick visa hur tapper han var, med sin cape och sitt svärd! Men i stället för att slita mitt hår öppnade jag bakskåpet och plockade fram mina attiraljer. I väntan på att ett nytt lämpligt offer dyker upp får jag helt enkelt se till att vi själva får lite guldkant på frukostbordet. Inga scones dock, det vapnet sparar jag på.

Vem behöver en assistent när man har handkraft – och världens bästa brödrecept! Om ni ber snällt kanske jag delar med mig av det.

Vi har sovit och degen vuxit. Bubblig och fin.

Ser inte mycket ut för världen än.

Jag sa ju det. Världens bästa brödrecept.