Grekland

det blå

Ber om ursäkt för vårt gubben-i-lådan-beteende, men ibland känns det som att det inte finns minsta lilla sak att prata om eller visa bilder på. Det gör det förstås. Faktum är att det finns massor av saker vi funderar på just nu, och kanske är det därför vi har lite svårt att sätta det på pränt – än. Den grekiska försommaren har nog också överrumplat oss lite, och vi börjar inse att det inte är så långt kvar tills vi ska lägga båten i vattnet. Egentligen skulle vi förstås vilja göra det typ i morgon, med tanke på hur Amvrakikosviken (som jag har lärt mig egentligen heter Artabukten på svenska, men det låter inte lika fint) glittrar här utanför varvet och hur underbart träden och blommorna doftar och fåglarna kvittrar på morgonen när vi öppnar luckorna. Då önskar jag att vi gungade i en ankringsvik i stället för att ligga alldeles stilla på våra stöttor här på varvet. Men snart. Snart.

Tålamod är väl fortfarande en dygd, antar jag. Och det är ju inte direkt så att jag lider här. Medan Adam sliter från morgon till kväll för att ge vår båt den omsorg den förtjänar, så sitter jag i salongen eller på en caféstol, från morgon till kväll, och översätter den mest fascinerande bok jag läst på länge. Vad den heter är hemligt än, tills förlaget har presenterat den på sin hemsida, men den är tjock, den är otroligt spännande och det är en ganska unik biografi. Ibland kan jag faktiskt inte riktigt fatta att det här är mitt jobb.

Vi har nästan slutat gå till affären, förr eller senare brukar det man behöver dyka upp. Här har vi till exempel några nyvärpta ägg som en av fiskebåtsägarna intill oss kom med idag, från sin egen lilla gård.

Och här har vi äggleverantören själv – och hans motorcykel – tillsammans med favoritsvensken.

Citronerna kom min yogalärare Spiros cyklande med igår, nyplockade från hans citronlund en liten bit härifrån – den grekiska generositeten upphör aldrig att förvåna oss!

Tror att det är första gången jag använt frasen ”min yogalärare”. Känns lite vuxet på något sätt … Ikväll ska vi flytta utomhus för första gången, så jag cyklade förbi och rekade platsen tidigare i dag. Yoga med havsutsikt!

Men hallå, kan man få kamma sig först kanske?

Adam är uppe med tuppen och bygger vidare på sitt senaste projekt – eftersom jag sa att det inte skulle bli fler inomhusbilder hittade han snabbt på något han kunde bygga utomhus … Nej, faktum är att det här senaste lilla bygget är något vi började planera redan innan vi hade köpt båten, och vi har bara väntat på att vädret skulle stabiliseras innan det kunde påbörjas. Men mer än så säger jag inte: jag vill inte ta ifrån Adam nöjet att få berätta vad det ska bli av det när det är klart. Men jag kan lova att det kommer att bli fint! Glad fredag på er alla!

Titta, det är ju en segelbåt!

Nu tycker jag att det får vara nog med inomhusbilder på ett tag, eller vad säger ni? För några dagar sen stängde och låste jag lådan med halsdukar, mössor, vantar och strumpor. Och om man vågar tro på väderprognosen så behöver vi kanske inte öppna den igen förrän om sisådär en 7-8 månader. Gärna för mig. De senaste dagarna har solen lyst på oss från morgon till kväll, och dagstemperaturen legat mellan 15 och 20 grader. Snabbare än vi hann blinka var den långa vintern som bortblåst (bokstavligt talat) av de varma sydliga vindarna. Och i morse cyklade jag till bageriet i shorts.

Storseglet på väg upp. Det låter som det ska, ser rent och fint ut och känns kraftigt och krispigt mellan fingrarna – skönt. Än så länge har vi nämligen bara sett den stora segelgarderoben nerpackad i diverse segelsäckar … Vi tänker på den här båten som en stor påse ”Bertie Botts bönor i blandade smaker” – hoppas på främst glada överraskningar men är beredda på både snigelslem och sura fisar.

Vardagslyx: lagrade travare på utvändig skena som glider som en smörkniv i solvarmt Bregott.

Dum-di-dum … skönt att vara utomhus