Camillas inlägg

Lycka är att hitta en påse i frysdisken med ”skandinavisk bärmix”, det vill säga lingon, blåbär, björnbär och hallon. Lägg till det en solig sittbrunn (det här var den enda lediga yta jag kunde hitta i den, men ändå), grekisk yoghurt, smulade digestivekex och fågelsång, och söndagen har fått en flygande start. Nu ska vi vinka av våra nysjösatta danska vänner innan arbetsdagen börjar.

God tur, kære vænner!

det blå

Ber om ursäkt för vårt gubben-i-lådan-beteende, men ibland känns det som att det inte finns minsta lilla sak att prata om eller visa bilder på. Det gör det förstås. Faktum är att det finns massor av saker vi funderar på just nu, och kanske är det därför vi har lite svårt att sätta det på pränt – än. Den grekiska försommaren har nog också överrumplat oss lite, och vi börjar inse att det inte är så långt kvar tills vi ska lägga båten i vattnet. Egentligen skulle vi förstås vilja göra det typ i morgon, med tanke på hur Amvrakikosviken (som jag har lärt mig egentligen heter Artabukten på svenska, men det låter inte lika fint) glittrar här utanför varvet och hur underbart träden och blommorna doftar och fåglarna kvittrar på morgonen när vi öppnar luckorna. Då önskar jag att vi gungade i en ankringsvik i stället för att ligga alldeles stilla på våra stöttor här på varvet. Men snart. Snart.

Tålamod är väl fortfarande en dygd, antar jag. Och det är ju inte direkt så att jag lider här. Medan Adam sliter från morgon till kväll för att ge vår båt den omsorg den förtjänar, så sitter jag i salongen eller på en caféstol, från morgon till kväll, och översätter den mest fascinerande bok jag läst på länge. Vad den heter är hemligt än, tills förlaget har presenterat den på sin hemsida, men den är tjock, den är otroligt spännande och det är en ganska unik biografi. Ibland kan jag faktiskt inte riktigt fatta att det här är mitt jobb.

Vi har nästan slutat gå till affären, förr eller senare brukar det man behöver dyka upp. Här har vi till exempel några nyvärpta ägg som en av fiskebåtsägarna intill oss kom med idag, från sin egen lilla gård.

Och här har vi äggleverantören själv – och hans motorcykel – tillsammans med favoritsvensken.

Citronerna kom min yogalärare Spiros cyklande med igår, nyplockade från hans citronlund en liten bit härifrån – den grekiska generositeten upphör aldrig att förvåna oss!

Tror att det är första gången jag använt frasen ”min yogalärare”. Känns lite vuxet på något sätt … Ikväll ska vi flytta utomhus för första gången, så jag cyklade förbi och rekade platsen tidigare i dag. Yoga med havsutsikt!