Isola – Life on a sailboat – Sirius Offshore

You are currently browsing the archive for the Adams inlägg category.

Vi är tillbaka. Semestern är slut och snart börjar den blå vardagen igen. Isola står på land i Preveza och vi räknar med att sjösätta om ungefär en månad. Men innan dess blir det ny färg på fribord och däck, dessutom har vi ett antal mindre projekt att meka med.

Månaderna i Italien var helt fantasiska och vi har bestämt oss för att ta lärdom av dem och försöka leva mer aktiva liv. Vi vill åka mer skidor, vandra mer, vindsurfa mer (kanske båda två) och helt enkelt röra mer på oss. För hur konstigt det än kan låta är båtlivet ett väldigt stillasittande liv. Yachtisar brukar bli starka men har ofta dålig kondis.

Nästa vinter åker vi tillbaka till Limone och i sommar tänker vi hänga en del nere i surfparadiset Vassiliki på södra Lefkas. Mellan Alperna och Grekland hann vi med några veckor i Sverige och ett skambud i en bilauktion på nätet slutade med att vi körde hela vägen hit … Vår förra bil har fått ett nytt hem och tjänstgör ännu en gång som transportmedel och lagerutrymme åt ett snart långseglande par, hoppas att den sköter sig lika bra som den gjort för oss!

Här i Preveza är det nästan sommar och för att fira det körde vi på bilutflykt med våra irländska vänner Jill och Ciaran häromdagen, det såg ut så här:

Inte visste jag att Irländare är badkrukor

Picknicken är avklarad, nästa mål är att klättra upp för backen i bakgrunden

Det här känns säkert – dubbla räcken byggt av en grekisk rörmokare

Camilla och Jill litar på att gängtejpen sitter ordentligt

Och på toppen av backen är utsikten …

… helt ok

Hej då Porto Katsiki!

Innan vi lämnade Grekland i december förra året sprang vi på ett australiensiskt par som vi lärt känna vintern innan i Lefkas marina. De berättade att de tänkte vintra ombord på sin båt en bit norr om Aten och undrade vad vi hade för planer. När vi förklarade att vi hade hyrt en lägenhet i två och en halv månad i en skidort såg de båda ut som frågetecken – vad i hela fridens namn gör man så lång tid i Alperna? Vi berättade att vi inte bara tänkte åka skidor utan gärna ville resa runt lite i området, ta en sväng ner till Rivieran emellanåt och bekanta oss med regionen. Men så har det inte blivit. Problemet är helt enkelt att det är alldeles för kul att åka skidor. Ju mer vi åker desto mer vill vi åka. Det blir faktiskt bara roligare för varje dag!

Förklaringen skulle kunna vara att vi båda är enfaldiga, lider av kronisk skidundernäring från vår uppväxt i Skåne eller kanske har glömt att ansvarsfulla 45- och 46-åringar har betydligt viktigare saker för sig än att leka hela dagarna. För hur skulle världen egentligen se ut om fler vuxna människor började bete sig som barn, i stället för att producera dem? Om jantelagen är en naturlag kommer vi att straffas för vårt syndiga leverne – men hur hårt straffet än blir kommer jag att ta emot det med ett leende. Jag fick i alla fall en säsong i Alperna, och det är kanske det skojigaste jag någonsin har gjort.

Men det är inte bara skidåkningen som gör att vi sällan lämnar Limone. En nästan lika bra anledning är att Limone är så mycket mer än bara en skidort. För till skillnad från många av de skidorter vi har semestrat i genom åren är det här inte en artificiell turistfälla. Limone är en riktig liten stad (by) med en bofast blandad befolkning, vackra gamla hus, tågstation, slaktare, bagare, biograf, fantastiska restauranger och torsdagsmarknad med delikatesser från hela regionen. Visst finns det skidorter med betydligt större skidsystem, fler barer, nattklubbar och hotell, men Limone är på riktigt och skidåkningen är faktiskt riktigt bra här! Faktum är att vi gillar det så mycket att vi har bestämt oss för att utmana jantelagen även nästa vinter. Vi är ju ändå redan förlorade …

Om det är något jag ångrar så är det att jag aldrig har gjort en säsong eller två i Alperna. Det är snart 40 år sedan mina fötter för första gången lät sig omslutas av ett par slalompjäxor, och även om dessa plastskor under årens lopp varit mer eller mindre bekväma har jag alltid varit barnsligt förtjust i dem. Jag älskar nämligen att åka skidor.

Men trots min kärlek till berg och snö vågade mitt 20-åriga jag aldrig ens drömma om att köpa en enkel biljett till Alperna – jag var helt enkelt alldeles för feg på den tiden. Av någon anledning sysslade man inte med den här typen av utsvävningar där jag växte upp. I mitt umgänge hade många i stället så bråttom att bli vuxna att de kastade sig huvudstupa in i vuxenlivets alla måsten. Och Camilla och jag var inte mycket bättre … men som tur är har vi med åren hunnit komma på andra tankar! Livet är inte slut bara för att man fyllt 40 eller 60 eller ens 80. Åtminstone inte om man mår bra i kropp och själ. Och gör man det kan man ju faktiskt förverkliga drömmar när som. Jag måste erkänna att förverkligandet av min gamla skibumdröm är något av det bästa jag har gjort! Det är precis så kul som jag hade hoppats att det skulle vara. Och även om jag nog hade utvecklat min skidåkning ännu snabbare som 20-åring, är jag förvånad över hur mycket både jag och Camilla har lärt oss på den här tiden. Så här kul har vi det om dagarna: