Adams inlägg

You are currently browsing the archive for the Adams inlägg category.

Om man tillbringar vintern ombord på sin båt förtöjd i någon av Barcelonas småbåtshamnar dröjer det inte länge innan de första gästerna dyker upp. Om man däremot gör det på landbacken i en liten grekisk stad som få hört talas om ändras besöksstatistiken drastiskt. Vi hade definitivt inte räknat med att någon skulle göra sig omaket att komma och hälsa på oss under vintermånaderna, men lyckligtvis hade vi fel. Johan och Lina har precis åkt hem till Sverige efter att de förgyllt vår tillvaro i en vecka, och helt ärligt så saknar vi dem redan.

Uppmärksamma läsare kanske kommer ihåg ett av våra absolut första blogginlägg där vi besökte dem i Klagshamn. De lämnade Sverige några månader efter oss med sin totalrenoverade ”Wild Rose” och har hunnit med att segla till Kanarieöarna tur/retur sedan dess. Jag misstänker att de flesta av er följde dem på bloggen www.wildrose.se och har säkert också följt Johans äventyr när han några år tidigare seglade till Antarktis under parollen ”Escape to danger”.  De första fem dagarna bodde vi tillsammans på vår båt, firade nyår och körde på utflykter och besöket avslutades med en biltur till Aten där vi gjorde stan i dagarna tre. En fantastiskt kul vecka!

På båtspaning i Preveza

Nu är båten testbodd med fyra personer – funkar alldeles utmärkt! Här en nyårsfrukost i sittbrunnen.

Vägen till Aten är ganska storslagen på sina ställen

Framme i Aten ­– vad är det här för en stenhög måntro?

Just det – Akropolis

Och vad kan man se uppe ifrån klippan?

Egentligen är väl frågan vad man inte kan se, men en gammal teater till exempel.

Johan funderar över vad 3 miljoner storstadsbor gör hela dagarna

Och Lina funderar över var de gillar att fika någonstans? 

Varför inte här – ibland smågatorna som slingrar sig uppför klippan

 

Camilla är redo för utflykt. Balkongen längst upp till höger tillhörde vårt rum.

Kan man få några julkänslor i Grekland? Absolut – särskilt om man ger sig upp i bergen ovanför Ioannanina! För de flesta turister är nog Grekland liktydligt med små öar i ett turkost hav, souvlaki, fetaost och retsina – men då glömmer man bort fastlandet. Ioannanina ligger nästan exakt 100 km norr om Preveza och inte så långt ifrån Albanien. Staden som är belägen i en vacker dalgång är befolkad med lite drygt 100 000 invånare, har ett stort universitet, en gammal genuin statskärna men framför allt är det nära till Zagoribergen. Om du gillar att vandra och bo på genuina små bed & breakfast är det här himmelriket! Här skulle vi gärna tillbringa en vecka eller två (och kanske kommer vi att göra det också). Uppe i detta lilla bergsmassiv finns det 46 stycken små stenbyar att upptäcka – den ena vackrare än den andra.

Vi tillbringade tre dagar med att köra runt i bergen, äta grekisk julmat (antagligen det godaste lamm jag har ätit) tillsammans med en grekisk/holländsk familj (tack Bas och Elefteria!), beundra utsikten från vår balkong, besöka Ioannanina och hälsa på vår vän Nikos Karabelos. En mycket bra jul!

Vår utsikt från rummet. 400 meter under oss ligger Ioannanina med tillhörande bergssjö.

Ioannanina om natten

Och om morgonen

Och eftermiddagen

Nu ger vi oss iväg upp i bergen

Kanada, Klippiga bergen, Norge eller kanske Sverige? Nope – Grekland!

Över allt finns det broar som skulle passa finfint i ”Sagan om ringen”

Plötsligt ringer Nikos ”Ni måste besöka Sterna om ni ska stanna i Kapesovo!”

Mot Kapesovo

Tja, Kapesovo kan nog vara värt ett besök …

Japp – det är det!

Och titta – där ligger ju Sterna

Här skulle man också kunna fira jul

En av byns invånare 

På väg hem till Ioannanina

Ioannanina by the lake

Camilla by the lake

Bergsgreker

Och till sist en fika med Nikos. Här sitter vi och nördar oss med att prata om våra favoritarkitekter.

 

 

God jul!

Ser ni snön på topparna i bakgrunden?

För första gången på många år firar vi jul utan vare sig familj eller vänner. Margarona boatyard är ganska tomt om vintern, och om det inte vore för våra polare Rush och Gula hund (vi har aldrig lyckats ta reda på vad Gula hund egentligen heter) hade det nog varit ganska ensamt här. Varvets vakthundar är två stycken sällsynt vänliga själar som tar sitt vaktjobb på största allvar. Tack vare dem känner vi oss alltid både trygga och uppskattade här – därför tjuvstartar vi julklappsutdelningen redan idag med stekt wienerkorv.

I morgon ger vi oss upp i bergen ovanför Ionnanina för att fira en vit jul. Årets gemensamma julklapp är två nätter på ett mysigt litet hotell 1000 meter över havet. Vi återkommer med rapport.

Här kommer tomten

Den här klappen lär inte bytas

Sniff

Smask-smask

Rush sniffar inte, han sätter i sig maten snabbare än sin egen skugga

Tack snälla tomten!

 

« Older entries § Newer entries »

Adams förläggare

Collings-Förlag