2010

När vi flyttade in i båten i våras var en av de största utmaningarna – för mig i alla fall, möjligtvis kan Adam vara av en annan åsikt – att decimera antalet oumbärliga köksprylar. Eller rättare sagt att revidera uppfattningen om vad som egentligen är en oumbärlig kökspryl. För även om vi har moderniserat och utrustat pentryt efter våra behov så är utrymmet begränsat i en båt av Isolas storlek. Till exempel fick jag lämna min kära stenmortel hemma (kan bara föreställa mig vilken skada den skulle kunna göra om den plötsligt bytte plats i hårt väder) liksom gjutjärnsgrytan, espressomaskinen, våffeljärnet, brödrosten, den vackra Hamilton Beach-mixern (mm, vilka goda smoothies den kunde göra), köksvågen och, förstås, hushållsassistenten som brukade hjälpa mig att knåda degen till frukostbrödet. Och tusen andra saker.

Och nu efter drygt 6 månaders båtboende har jag insett att alla de där prylarna inte var fullt så oumbärliga som jag trodde. Vill man ha gott kaffe är en liten mockabryggare allt man behöver – fråga vilken italienare som helst – tillsammans med färska bönor av bra kvalitet (och då menar jag förstås färdigmalda bönor, eftersom kaffekvarnen inte heller fick följa med). En modern, handhållen stavmixer funkar lika bra som en kromad skönhet med behållare av 1 cm tjockt pressglas. Och på samma sätt som man kan skapa de mest innovativa och överraskande måltider ur ett kylskåp som gapar halvtomt väcks kreativiteten ofta till liv när man tvingas bryta invanda mönster.

Bra prylar: supertunn digitalvåg, mockabryggare, ugnstermometer med sticka, portabelt bakbord, silikonformar

Ja, så var det ju det där med att baka. Något som jag till en början trodde skulle bli svårt i en liten gasugn med bara undervärme och utan gradmarkeringar. Den senare frågan löstes snabbt för några tior med en digital ugnstermometer från Clas Ohlson, och för att ge värmen möjlighet att stiga brukar jag i stället för en plåt använda en rund silikonform (silikon just för att de kan knölas ihop och få plats varsomhelst till skillnad mot hårda formar) direkt på gallret.

Och för min del var det faktiskt en befrielse att slippa den stora, klumpiga hushållsmaskinen, som ofta gjorde att jag drog mig för att baka. En stor plastbytta, en träslev och något som kallas autolysmetoden – låter krångligt men är busenkelt, jag lovar – har däremot gjort bakningen ännu mer lustfylld. (Nej, jag är ingen bakåsträvare, jag gillar bara när det är enkelt och naturligt och man får använda händerna.)

Så nu vet ni det. Och för de som är intresserade kommer här äntligen receptet på världens bästa bröd.

Det här behöver du

25 g jäst (använder man torrjäst motsvarar det en halv påse/6 gram)

600 g/6 dl vatten

3 msk olivolja

2 msk torkad salvia (kan förstås uteslutas om man inte gillar salvia eller inte har det hemma, men det ger en fantastisk smak)

¾ msk honung

1 dl kruskakli

850g/ca 14 dl vetemjöl (av valfri sort, använder man vetemjöl special eller likande blir brödet ännu högre och finare)

ca 2 dl valnötter (ibland tar jag hasselnötter, funkar precis lika bra – eller uteslut dem helt om du inte tål nötter)

1 msk salt

Så här gör du

Ta fram en stor bunke av valfritt material, huvudsaken är att den är stor eftersom degen kommer att växa rejält.

Lös upp jästen i det kalla vattnet – det här är ett bröd som jäser länge, och med kallt vatten får jästen mer tid på sig att jobba (använder man torrjäst måste vattnet däremot vara ljummet) Häll i oljan, kruskakliet och allt mjölet. Och sen är det bara att veva på med träsleven, eller vilket redskap du nu har tillgängligt. Arbeta degen tills den börjar bli smidig och släpper från bunken, det bör ta mellan 3 och 5 minuter.

Och nu kommer det fina. I stället för att knåda och knåda och knåda låter du helt enkelt degen vila i 30 minuter under en handduk. (Det är det här som kallas autolys, tycker du att det är intressant finns det massor av info om det på nätet. Om inte är det bara att njuta av effekten av det.) Efter 30 minuter tillsätter du honungen, saltet och nötterna (lite lagom sönderbrutna eller halverade) och arbetar in allt rejält i degen. Ca 5 minuters intensiv bearbetning är ganska lagom här.

Nu är det bara att låta degen jäsa. Låt den ligga kvar i bunken, väl inplastad – täck med plastfolie eller en (ren!) plastpåse.  Vill du äta brödet samma dag räcker det med 2-5 timmar, men ju längre du låter degen jäsa desto trevligare bröd får du. Jag sätter alltid degen innan jag lägger mig och låter den stå (i rumstemperatur) tills jag vaknar, det brukar bli ca 8 timmar.

När degen är färdigjäst sätter du ugnen på högsta möjliga värme. Min gasugn går upp till 260°, men silikonformen tål bara 230° så där brukar jag sätta stopp. Med hjälp av en slickepott stjälper du upp degen, som nu förmodligen är ganska stor och ”trådig” och fin, lite försiktigt på ett väl mjölat bakbord. Vänd degen i mjölet med hjälp av slickepotten så att den blir mjöltäckt på alla sidor, och vik gärna degen över sig själv en eller två gånger. Lyft över brödet på en bakpappersklädd plåt eller direkt i formen. (Ännu en fördel med silikonformen är att den varken behöver smörjas eller kläs.)

Snygga till brödet lite med händerna, antingen till en helt rund form eller en lite mer avlång, och låt det vila tills ugnen är varm. Precis innan jag skjutsar in brödet i ugnen brukar jag pudra med lite extra mjöl och även skära två ganska djupa skåror, då spricker det upp och blir extra snyggt.

Låt det stå i den höga värmen i 15 minuter, sedan sänker du temperaturen till 180° och gräddar i ytterligare 50-60 minuter. Det är ett stort bröd så det behöver bakas länge. Under tiden kan du bara njuta av den ljuvliga doften, läsa morgontidningen, måla tånaglarna eller vad du nu känner för. Et voilá! Frukosten är klar.

Favoritmjölet Manitoba Cream.

Torrjäst. Alltid en välkommen gäst ombord. Tar ingen plats och surnar aldrig.

Tack till Mette Ankarloo som väckte den slumrande bagaren i mig, med sin fantastiska Brödboken (Kakao Förlag) – en av de saker som faktiskt fick följa med på resan.