Isola – Life on a sailboat – Sirius Offshore

You are currently browsing Adam’s articles.

Hej då mina vänner!

Året var 1994 och jag satt inlåst på en arbetsplats i en av Sveriges mest främlingsfientliga orter. Jag hatade mitt jobb och utsikten från mitt fönster. Det var då jag började dagdrömma om en person som levde ett liv som var raka motsatsen till mitt.

Han bodde på en segelbåt och hans föräldrars jobb bestod i att segla runt med turister i Västindien. Efter ett tag hade jag tänkt ut en historia om mitt alter ego som jag började skriva ner i ett enkelt ordbehandlingsprogram på min Ataridator. Kort därefter tog jag tag i mitt eget liv och skrivandet fick en paus som varade ända fram till för tre år sedan. Men historien fanns hela tiden i mitt huvud och jag visste att någon gång i framtiden skulle jag skriva klart den. Naturligtvis gick textfilerna på disketten från min gamla Atari inte att rädda men det var nog mest tur. Historien blev bättre den här gången, dessutom har jag haft stor hjälp av Camilla som fick fria händer när det gällde det språkliga finliret.

Som jag tjatat om tidigare har ett av målen med att spendera vintern här i Barcelona varit att färdigställa mitt manus – och nu är det klart! Finn (som min 15-årige huvudperson heter) och hans familj är just nu på väg till Sverige i ett par gröna vadderade kuvert. Mottagarna av dessa kuvert är en handfull förlag som ger ut ungdomsböcker. Oddsen för att bli publicerad är minimala, men även om redaktörerna bara skrattar åt mitt manus och skickar tillbaka ett standardbrev med förklaringen att min historia inte passar in i deras produktion för tillfället, så har jag uppnått mitt mål: jag har gett mina karaktärer liv och vi har haft väldigt kul tillsammans under alla dessa timmar.

Vad jag inte hade räknat med var att de skulle lämna ett tomrum efter sig så fort de hoppat ner i kuverten. Men det är klart – om man själv bor på en segelbåt med Barcelona precis utanför relingen behöver man kanske inte dagdrömma om någon i en liknande situation längre …

I mitt huvud har mina karaktärer och deras båt blivit mer och mer verkliga, och en av de sista sakerna jag gjorde var att skissa fram ett omslag och några båtritningar.

Ibland krävs det ett bildbehandlingsprogram för att ens drömmar ska bli verklighet

Naturligtvis seglar mina karaktärer runt i en båt jag själv har ritat, 65 fot borde väl räcka?

P.S. Tack till alla er som stått ut med att höra mig berätta om mitt manus och orkat läsa igenom det – nu ska jag snart börja terrorisera er med en uppföljare!

För så där en 10 år sedan köpte min gode vän och kollega Andreas en J24. Själv tyckte jag att denna anonyma förkortning mest lät som ett konserveringsmedel – men det var mycket roligare än så! Inspirerade av honom och hans J24 köpte vi vår första båt, som några år senare byttes ut mot Isola.

När jag för några dagar sedan blev medbjuden av några spanska grannar här på bryggan att följa med ut och segla den moderna versionen av samma båt, en så kallad J80, var det lätt att tacka ja. Och vilken tur att jag gjorde det! Ombord lärde jag känna fem stycken sällsynt trevliga personer som alla hade en väldigt avslappnad inställning till segling. I nästan tre timmar jagade vi runt i vindar mellan ca 5 – 10 m/s med detta mästerverk till båt. Vilken njutning det var att sitta till rors på en dikt bidevind i det övre vindregistret med en perfekt balanserad rorkult i handen! Båten är en av fyra J80 som ägs av ett privat företag och som seglas av folk som hyr in sig några timmar i veckan. Om vi återkommer hit i framtiden kommer jag definitivt att bli medlem. Till lika stor anledning av båtarna som av människorna som framför dem. Efteråt bjöd jag in dem alla på öl och snacks i Isola och stämningen snuddade vid en av sittbrunnens toppnoteringar. Ett stort tack till er alla!

Vi har inte drabbats av mañanabakterien. Faktum är att den verkar vara utdöd här i Barcelona. Stressnivån är nog inte helt i klass med den i storstäderna i norra Europa men folk jobbar och kämpar på här också – och det gör vi med! De sista veckorna har i princip all den vakna tiden ägnats åt mitt bokmanus. Jag skriver, ändrar och läser igenom för hundrade gången medan Camilla axlar rollen som min alldeles egen redaktör. Vi diskuterar karaktärer och försöker komma fram till om de verkligen skulle ha uttryckt sig så som jag skrivit. Väldigt kul faktiskt, och konstigt nog verkar vi båda tycka att det är lika roligt.

Nog med ursäkter för att bloggen tagit semester …

I helgen fick vi besök av Sara, Jonas och lille Valter som flytt minusgraderna i Stockholm några dagar. Barcelona visade upp sin bästa vintersida och vi fick en riktig höjdarhelg tillsammans. Camilla och jag lyckades smita med in på deras hotell Hilton där vi spenderade en kväll i VIP-loungen på 15:e våningen ätandes gratissnittar och drickandes gratisdrinkar. Lyxigt, amerikanskt, beigt och kryddat med en och en annan överförfriskad Texasbo. Utöver besöket i lilla Amerika blev det ett par riktigt bra restaurangbesök, promenader längs med stranden, båtmys och gullande med Valter som var en riktigt trevlig prick!