Isola – Life on a sailboat – Sirius Offshore

Den enfaldige skidåkaren

March 4, 2015 in Adams inlägg, Italien, Mars by Adam | No comments

Innan vi lämnade Grekland i december förra året sprang vi på ett australiensiskt par som vi lärt känna vintern innan i Lefkas marina. De berättade att de tänkte vintra ombord på sin båt en bit norr om Aten och undrade vad vi hade för planer. När vi förklarade att vi hade hyrt en lägenhet i två och en halv månad i en skidort såg de båda ut som frågetecken – vad i hela fridens namn gör man så lång tid i Alperna? Vi berättade att vi inte bara tänkte åka skidor utan gärna ville resa runt lite i området, ta en sväng ner till Rivieran emellanåt och bekanta oss med regionen. Men så har det inte blivit. Problemet är helt enkelt att det är alldeles för kul att åka skidor. Ju mer vi åker desto mer vill vi åka. Det blir faktiskt bara roligare för varje dag!

Förklaringen skulle kunna vara att vi båda är enfaldiga, lider av kronisk skidundernäring från vår uppväxt i Skåne eller kanske har glömt att ansvarsfulla 45- och 46-åringar har betydligt viktigare saker för sig än att leka hela dagarna. För hur skulle världen egentligen se ut om fler vuxna människor började bete sig som barn, i stället för att producera dem? Om jantelagen är en naturlag kommer vi att straffas för vårt syndiga leverne – men hur hårt straffet än blir kommer jag att ta emot det med ett leende. Jag fick i alla fall en säsong i Alperna, och det är kanske det skojigaste jag någonsin har gjort.

Men det är inte bara skidåkningen som gör att vi sällan lämnar Limone. En nästan lika bra anledning är att Limone är så mycket mer än bara en skidort. För till skillnad från många av de skidorter vi har semestrat i genom åren är det här inte en artificiell turistfälla. Limone är en riktig liten stad (by) med en bofast blandad befolkning, vackra gamla hus, tågstation, slaktare, bagare, biograf, fantastiska restauranger och torsdagsmarknad med delikatesser från hela regionen. Visst finns det skidorter med betydligt större skidsystem, fler barer, nattklubbar och hotell, men Limone är på riktigt och skidåkningen är faktiskt riktigt bra här! Faktum är att vi gillar det så mycket att vi har bestämt oss för att utmana jantelagen även nästa vinter. Vi är ju ändå redan förlorade …

Skibum 2.0

February 18, 2015 in Adams inlägg, Italien by Adam | 2 comments

Om det är något jag ångrar så är det att jag aldrig har gjort en säsong eller två i Alperna. Det är snart 40 år sedan mina fötter för första gången lät sig omslutas av ett par slalompjäxor, och även om dessa plastskor under årens lopp varit mer eller mindre bekväma har jag alltid varit barnsligt förtjust i dem. Jag älskar nämligen att åka skidor.

Men trots min kärlek till berg och snö vågade mitt 20-åriga jag aldrig ens drömma om att köpa en enkel biljett till Alperna – jag var helt enkelt alldeles för feg på den tiden. Av någon anledning sysslade man inte med den här typen av utsvävningar där jag växte upp. I mitt umgänge hade många i stället så bråttom att bli vuxna att de kastade sig huvudstupa in i vuxenlivets alla måsten. Och Camilla och jag var inte mycket bättre … men som tur är har vi med åren hunnit komma på andra tankar! Livet är inte slut bara för att man fyllt 40 eller 60 eller ens 80. Åtminstone inte om man mår bra i kropp och själ. Och gör man det kan man ju faktiskt förverkliga drömmar när som. Jag måste erkänna att förverkligandet av min gamla skibumdröm är något av det bästa jag har gjort! Det är precis så kul som jag hade hoppats att det skulle vara. Och även om jag nog hade utvecklat min skidåkning ännu snabbare som 20-åring, är jag förvånad över hur mycket både jag och Camilla har lärt oss på den här tiden. Så här kul har vi det om dagarna:

Grekland – Sverige – Italien

February 3, 2015 in 2015, Adams inlägg, Februari, Italien by Adam | No comments

Sedan drygt två veckor tillbaka möts Camilla och jag av den här utsikten varje morgon. Efter att i 4,5 år nästan uteslutande ha befunnit oss på havsytenivå tyckte vi att det var dags för lite höjdkurvor. Vi ville helt enkelt se och uppleva något helt annat, och 2,5 månaders vistelse på mellan 1 000 och 2 000 meters höjd är och kommer att bli en ganska stor kontrast till båtlivet.

Men innan vi pratar mer om skidåkning och den lilla pärlan Limone Piemonte i Italien tänkte jag vrida tillbaka klockan lite. Sedan mitt förra inlägg har det nämligen hänt en del. Vi har varit i Sverige och firat jul, träffat vänner och familj, blivit husägare och kan nu dessutom kalla oss hyresvärldar. Japp, ni läste rätt. Efter nästan ett halvårs prutande och förhandlande är vi nu ägare till en fastighet i Ystad. Egentligen var vi på jakt efter ett gulligt litet gathus som vi tänkte hyra ut, men efter att ha blivit överbudade ett par gånger ändrade vi strategi. Precis som vi gjort så många gånger förut började vi leta efter objekt med potential i stället för färdigfixade bostäder med en prislapp som redan slagit i taket. Kriterierna var att huset skulle ha ett bra läge och en bra stomme men gärna också ett mindre tilltalande yttre. Efter en ordentlig genomgång av marknaden hittade vi det perfekta objektet: ett hus som med inte alltför stor arbetsinsats skulle kunna bli inte bara ett utan tre gathus. Och det till ett pris som var lägre än vad ett enda gathus i Ystad brukar kosta. En annan fördel var att det redan fanns hyresgäster i form av två stycken företag. Så nu är vi hyresvärldar så länge våra hyresgäster känner för det, och den dagen de kommer på andra tankar sätter vi igång med ett av våra favoritnöjen, nämligen att rita, planera och bygga om. Någon gång i framtiden är tanken att vår fastighet ska bli till tre stycken små hus på mellan 100 och 150 kvadratmeter, och vem vet, kanske kommer ett av dem bli vårt hem en dag. Eller så kommer Isola alltid att vara vårt hem, eller så blir det kanske ett litet stenhus i de italienska alperna …

Tror att vi sparar berättelsen om vår lilla italienska skidort till en annan dag, förresten. Och kör en liten snabbspolning av förra årets sista månad i stället.

Här är vårt nya hus. En hundra år gammal del (som ursprungligen var två stycken gathus) klätt i världens kanske tråkigaste tegelfärg. Och en 15 år gammal del med lika tråkig gul puts.

Med ganska enkla medel skulle det kunna se ut så här i stället. Det nybyggda husets konstiga proportioner går att trolla bort med diverse fasadutsmyckning, och det gamla huset skulle även det vinna på lite utsmyckningar och omfärgat tegel (Dyebrick). Naturligtvis behövs det nya fönster och dörrar också.

Hela bottenvåningen på 120 kvm i den gamla delen har gjuten grund med vattenburen golvvärme och tegelgolv. Och precis som i det nya huset finns inga bärande väggar – m.a.o. kan ytan disponeras precis som vi själva vill. Camilla funderar på om det inte skulle passa med ett öppet kök med utgång till innegården ungefär där hon står …