Articles by Camilla

Och det var värt varje sluss, varje meter och varje sekund! Nu är vattnet salt och vinden varm! Och havet är så blått, så blått! Lycka.

Vi måste faktiskt prata lite mer om helgen i Provence. Och framförallt om maten. Det är väldigt lätt att förstå varför människor blir förälskade i den här lilla delen av världen med ett så fullkomligt, och lyxigt, skafferi precis utanför dörren. Dignande olivträd, färska doftande, gröna fikon, aprikoser, persikor, mandel (så att man kan göra egen hemlagad fransk nougat), körsbär, kastanjer (och lite hemlagad crème de marron till pannkakorna), en bigård med snälla små bin som suger i sig lavendelnektar och gör den godaste honungen i världen, vild timjan som täcker marken under våra fötter, och sist men inte minst – alla knubbiga små tryfflar som gömmer sig under ekarna och bara ligger och väntar på att nosas upp.

Jag frågade Benoît vilket hans allra godaste tryffelrecept var och svaret kom utan tvekan. ”Nybakat bröd, ett rejält lager smör och tunna, tunna skivor av färsk tryffel. Och några flingor salt på det.”

Och allt man inte odlar eller tillverkar på sin egen gård finns förstås hos grannen eller på marknaden. Getost, vildsvinskorv, patéer, underbara bakverk och förstås – vinet. Här gäller den självklara filosofin att det mesta man äter ska vara närproducerat. Sympatiskt och fullkomligt naturligt i det här gastronomiska himmelriket. Locavore, helt enkelt.

Tomater som tomater också kan se ut

Som blev till en ljuvlig tomatsallad på vårt middagsbord

En fransk pintade, d v s pärlhöna, som avnjöts med gräddig tryffelpasta

Citrontimjan, direkt från marken

Säsongen för sommartryffeln var egentligen slut men en liten rackare lyckades mamma tryffelhund nosa upp

Färdkost på hemvägen

Avsmakning av dagens marknadsinköp

När vi vaknade i morse hade det hänt något. Det var något i luften. Något som doftade annorlunda, eller var det kanske ljuset som hade ändrats? Kan det vara … jo, jag tror minsann att det är Medelhavet som börjar göra sig påmint! Ett par måsar cirklade runt vår båt och när vi tog en morgonpromenad i den lilla fiskarbyn St. Etienne des Sorts (där vi hade spenderat natten på ännu en sån där gratisplats – en utmärkt flytbrygga monterad vid stadskajen + eluttag, till det facila priset av O€!) hamnade vi på ett torg som badade i ljus, omgärdat av fikonträd, olivträd och – palmer!!! Och då menar jag riktiga olivträd som växer i trädgårdar och palmer som inte är planterade i krukor. Helt ofattbart och ganska underbart.