Articles by Camilla

Även om varken Adam eller jag har några regelrätta arbetstider känns det alltid lite extra lyxigt när man vaknar och inser att det är fredag (ibland får man fundera lite först innan man kommer på det). Det är svårare än man tror att släppa veckodags-tänket – i alla fall nu när vi är bofasta och har kommit in i något slags ”vardagslunk” – och jag vet faktiskt inte om jag vill göra det heller.

Det vore ju synd att missa något så trevligt som ”fredagsfrukost”, ”fredagsfika”, ”fredagslunch”, kanske en ”fredagsöl” vid tretiden och sist men inte minst så vill man ju gärna få gå på en riktigt schysst ”fredags-after work”! Bara varva ner lite och prata av sig om vad som hänt under veckan, om nya spännande projekt som är på gång, skvallra lite om kollegor och kanske planera in en kul fest. För allt det där kan vi faktiskt göra även om kontoret just här i Barcelona bara bebos av oss två.

Hmm … just det, berberskink ska det såklart vara!

Insåg just att jag har världens bästa jobb. Klockan är inte mer än halv två och jag har redan fått använda mig av alla de här orden:

stenmurkla, subtropisk, gladiator, spetsgattad, eremitkräfta, kölhalning, monoteism, relikvier, maraboustork, maginotlinjen, kamikazepilot, planekonomi, svalört, plebej, kvantmetrologi, tapir, cocktailparty, zeppelinare, shackrutor, partisaner, fjärsing, brasserie, tåfjutt, prinsesstårta, berberskink, hieroglyfer, raggare, fingerfuktare, bidevind, uppviglare, blåstång, mjölkmaskin, hermitage, jediriddare och pastellfiskar. Och några till.

Väl värt att fira med en smarrig lunchmacka, eller hur?

Se så glad man kan bli när man får gå på spanskkurs en fredag eftermiddag!

Tredje gången på spanskkursen igår. Nu kommer man inte undan med ”jag är nybörjare, jag kan ingenting”-ursäkten längre. Och i och med att vi bara har en och en halv timme i veckan går det minsann undan på lektionerna – det gäller att hänga med och ha tungan rätt i mun. Men sen kommer belöningen. När man går ut på stan och lite trevande använder sina nyvunna kunskaper på intet ont anande spanjorer. Min bästa metod är att chansa vilt och sen invänta deras ansiktsuttryck; ser de oberörda ut och svarar på min fråga eller min beställning (på spanska) lägger jag frasen på minnet och bygger vidare på den, får jag däremot en lite medlidsam blick och ett svar på engelska vet jag att jag är ute och seglar. Fram med böckerna igen!