Adams inlägg

You are currently browsing the archive for the Adams inlägg category.

Ibland vet man inte riktigt hur man ska komma igång igen med bloggen. Ju längre tid som gått sedan senast inlägget desto svårare är det. Vi skulle kunna ursäkta oss med att vår internetuppkoppling inte tar sitt jobb på allvar, att vi har arbetat och fixat med vår bokföring, att jullovet förstört våra rutiner, att ett stycke tomt har distraherat oss eller att det inte finns en enda sak att skriv om just nu – men det tänker vi inte göra. Sanningen är att vi helt enkelt inte lyckats komma igång.

Att leva på en båt och inte ha för många måsten i vardagen är något vi drömt om i många år. I och för sig kräver båten en del underhåll (och i vårt fall lite renovering) men att inte ha för många åtaganden i form av bilar att besiktiga, räkningar att betala, mil att pendla, föreningsmöten på sena och mörka kvällar o.s.v. är underbart. Livet är kort nog som det är. Och ändå är det så lätt att trilla dit igen. Plötsligt dyker det upp en strandtomt med utsikt över några av världens vackraste öar och så börjar man planera … Men bara för att man kan så måste man ju inte.

En grekisk vän frågade mig i början av vår vistelse här om vi ägde våra tillhörigheter eller om de ägde oss. Ibland får nog båten för sig att den äger mig men annars tror jag faktiskt att vi nu för tiden känner oss som ägare till våra prylar. Det har tagit tid att komma till insikt med mycket av det här och jag hoppas att vi fortsätter att lära oss.

Nog med flum! Till sist vill jag komma med ett litet filmtips: gå inte och se All is lost! Jag vet inte om det har snackats något om Robert Redfords gestaltning av en ensamseglande man vars båt går under, där hemma, men jag misstänker att den åtminstone fått lite uppmärksamhet i seglingskretsar. I går gick vi tillsammans med ett helt gäng seglare och såg den på Lefkas biograf, och vi var alla rörande eniga om att den var tämligen usel. Jag hade hoppats på att få se något vackert men gick ut från biografen som ett stort frågetecken. Vad skaparna av filmen vill säga med den är helt obegripligt! Den är i allra högsta grad osannolik och obegriplig. Är det till exempel någon som har hört talas om tappade flytande containrar som attackerar segelbåtar rakt från sidan i lugnt väder? Att 77-årige Redfords insatts är tio gånger bättre än manuset räcker inte.

P.s. Möjligen ville filmskaparen säga att stålbåtar är det enda som är tillräckligt säkert för långväga seglatser – men vid närmare eftertanke tror jag inte att denne någonsin satt sin fot ombord på en båt.

Just när Camilla och jag trodde att vi hade vuxit ifrån julklappar kom de flygandes från Sverige – mina föräldrar! Vid det här laget har de nog gett upp hoppet om att vi ska växa upp, skaffa oss ordentliga jobb, ansöka om huslån och börja tänka på att föra familjens gener vidare, men som tur är verkar de tycka att det viktigaste av allt är att vi är lyckliga. Hur tokiga idéer och snåriga karriärvägar jag än har haft i livet har de alltid stöttat mig. Tack vare dem tror jag att allt är möjligt, och än så länge har jag aldrig blivit motbevisad. Tack, snälla mamma och pappa.

Med väskorna fulla av sill, julgröt, skinka, biltemaprylar och ett komplett rullsystem för vårt kuttersegel landade de för lite drygt en vecka sedan på Atens flygplats, där jag tog emot dem. Under deras vistelse här har vi flängt kors och tvärs över Lefkas men också hunnit med ett tvådagarsbesök i Zagoribergen ovanför Ioannina. Deras hyrbil fick gå hårt och vi hann nästan med att visa dem alla våra favoritplatser.

 

Så här såg några av veckans höjdpunkter ut:

Från Lefkas högsta punkt

Ser man bl.a. Skorpios, Meganisi, Kastos och Kalamos

Första dagens vandring i Zagoribergen

Bjöd på svindlande vyer

Som min mamma gjorde allt för att fånga (kameran på bilden lärde mig en gång i tiden en hel del, därefter Camilla och nu har den fått i uppdrag att göra det samma för min mamma)

Nu blir det snart kallt

Tur att hotellet är nära

Och brasan tänd

Vandring dag 2 precis ovanför Kapessovo

December månad på över 1000 meters höjd och t-shirtväder

Hit men inte längre

En av alla broar

Sista utflykten gick till Porto Katsiki

Där vi som vanligt var ensamma

Med helt okej vyer

På väg mot den där restaurangen uppe i bergen som serverar tupp från trädgården, vin från kullen bakom huset, smör och grädde från korna utanför fönstret … och så vidare. En bra avslutning på en fantastisk vecka.

Ps. Jag lovar att berätta vad det var jag byggde i förrförra inlägget snart …

Strandpromenaderna börjar bli kyliga

Flamingorna i lagunen fler och fler

Topparna i horisonten vita

Och dagarna kortare

Med andra ord: julen är här och det är dags för lite julpyssel! I år tänkte vi dock förnya det traditionella pysslandet lite och satsar på något som 99% av alla svenskar känner till men bara 1% av alla engelsmän … Och eftersom vår båt är engelsk, men börjar känna sig mer och mer svensk, tycker vi att det är på tiden att den tar del av denna nymodighet. Frågan är bara: vilken nymodighet är det jag skriver om? Här kommer lite ledtrådar:

Vi började med att malla av alla fönster på smörgåspapper

Därefter klippte vi lite

Överförde formen till plexiglas och sågade

Skar av en 20 mm bred remsa av skyddsplatsen

Spritsade ut UV-beständig svart Sikaflex

Jämnade ut den med en plastspackel utklippt ur locket till en grekisk yoghurt (tror att det funkar med turkisk yoghurt också)

Och drog av resten av skyddsplatsen innan Sikaflexen stelnade.

Fortsättning följer …

« Older entries § Newer entries »

Adams förläggare

Collings-Förlag