Articles by Adam

You are currently browsing Adam’s articles.

När vi kom hem precis innan jul fick vi hela tiden höra att vi var så bruna, det var då det. Efter nästan tre veckors vistelse under ett gråvitt molntäcke har vårt skinn antagit en himmelsk nyans – alltså gråvit. Min teori är att det inte bara är avsaknaden av sol som står för förvandlingen, grå moln har en klorinerande effekt – de bleker!

Och med tanke på hur vädret sett ut den sista tiden var vi lite oroliga för hur vår inplanerade vistelse i Blekinges skärgård skulle bli. Men för en gångs skull drog molnen sig undan och en gnistrande blå vinterhimmel lös upp mina föräldrars nya hemvist, ön Tjurkö. Som nyblivna pensionärer har de förverkligat en gammal dröm och bosatt sig i en av Sveriges vackraste och minst exploaterade delar.

Det började med att de för några år sedan kom över ett stycke mark som mest såg ut som ett skrotupplag. Efter en rejäl upprensning dök det upp en fantastisk kuperad tomt bestående av en djup ravin, klippblock, mängder av växter och stora gamla träd. Mina föräldrar scannade under tiden marknaden på lagom små hus och hittade ett som efter ganska stora modifieringar skulle kunna bli deras nya hem. Jag fick i uppdrag att rita om insidan efter deras behov och efter några månaders skissande lämnades ritningarna vidare till husbyggaren. Nu, nästan fem år efter att de lade ett bud på tomten är huset klart. Och det blev precis så bra som vi hade hoppats på!

Tack mamma Agneta och pappa Ulf för en fantastisk helg i ert fina nya hus!




 

Vi är tillbaka i Malmö. Vår lägenhet ska lämnas över till sin nya ägare, vi ska fira jul med våra familjer och alla våra möbler och prylar ska magasineras. Vår snart före-detta-hemstad är grå kall och fuktigt – svårt att föreställa sig att vår sista solnedgång i Cartagena såg ut så här …

Som tur är har vi alla våra goda vänner och Malmö stads miljontals juleljus som lyser upp i mörkret!

I mitten av januari åker vi hem igen, alltså tillbaka till Cartagena och båten.

God jul på er alla önskar Adam och Camilla!

 

I mitt förra inlägg skrev jag att turisterna ännu inte upptäckt Cartagena, men då glömde jag bort alla dem som åker runt på stora kryssningsfartyg. Ett par gånger i veckan lägger nämligen sådana till precis utanför vår lilla hamn. Storleken varierar men de är alla stora, en del till och med så stora att de skymmer solen för oss.

Plötsligt förvandlas Cartagenas marmorbelagda små gränder till något som mest påminner om boskapsfållor. Tusentals storväxta amerikaner fullkomligen väller ut och förändrar stadsbilden. De har alla nästan identiska kläder, bär en kamera runt halsen och konstigt nog har de en dialekt som för tankarna till Texas. Restauranger som spanjorerna vanligtvis ratar fylls på ett kick, den romerska amfiteatern väcks ur sin dvala och utanför souvenirbutikerna ringlar köerna sig långa. Några timmar senare ger deras farkost ifrån sig tre öronbedövande tutsignaler, spelar en nationalsångsliknande pompös låt i högtalarsystemet och lägger ut. Lugnet återgår till vår lilla stad och ortsbefolkningen andas ut.

« Older entries § Newer entries »

Adams förläggare

Collings-Förlag